Idag blev det ett löppass på bandet. Nu måste jag springa tre gånger i veckan och öka mina långpass med 1,5 km per vecka för att klara Göteborgsvarvet som jag är anmäld till i år. Allt är betalt och klart; anmälningsavgift, hotell och tåg. Det enda som saknas är kilometer i benen… och det är inte många veckor kvar. Lite stressigt känns det allt när det känns jobbigt att springa 5 kilometer på löpband och meningen är att jag ska springa 21 km i slutet på maj. Förra året så här dags sprang jag glatt en mil på söndagarna, nu känns det nästan omöjligt. Av någon anledning har jag inte velat träna alls senaste halvåret, inte gjort många knop vad det gäller löpningen, det har bara varit en massa hinder i vägen.
Det blev som vanligt när jag sätter mål av den här typen – jag tappar lusten helt. Prestationsångest, kan man nog kalla det. Det är likadant när jag studerar – jag tycker det är jättekul att läsa, ta reda på saker och nördar in mig på massor av grejer, men när tenta/redovisningen närmar sig försvinner lusten att läsa. Jag vill bara lära mig, inte redovisa det jag händelsevis inte lärt mig.
Så idag la jag in ansökan på masterutbildning i sjukgymnastik. Fyra års halvtidsstudier på distans, inkluderat två uppsatser varav en på utrikiska.
Det gäller att hålla ångestnivån konstant.
