Har varit och hälsat på en danskompis som vi inte sett på ett tag och som vi följt med sjukdomen i 10-11 års tid nu… det är inte bra…. skär i hjärtat men gott att få ha varit där och träffats och som jag uppfattade reaktionen så kände hon igen oss och blev glad att se oss och det blev en varm och go kram. Sedan kom det och gick men vi hade trevlig pratstund med maken som också varit med i alla år och personalen från hemtjänsten så smått förskräckt ut när vi kom igång med munhugget 
Vi har varit med om SÅ mycket roligt och busigt genom åren och rest mycket ihop med gänget och dansat så det finns många rövarhistorier Skönt att få ha varit där i alla fall även om det är både och känslomässigt… livet är skört och det kan gå fort så ta vara på det – det är mitt råd.
Inatt var det dags igen. Bytte brandlarmet och helt ny brandvarnare installerades för ett par veckor sedan och vid 0030 så hörde jag ett pip och såg att dörren öppnades och då jag sov så hårt så blev det vakenhet med ett ryck. Radion gick fortfarande (har på snooze en timme) så det kopplade lite dåligt i skallen vad det var som var på G. Mamma kikade in och sa – Den där brandvarnaren…har du inte hört att den har gett ifrån sig ett pip då och då? Har ställt fram stolen så du får gå upp och döda den. Vilket håll taket var blev klart efter en stund så jag stapplade ut i hallen och upp och fick ner fanskapet och ur med batteriet och stångrakt i säng igen och slocknade tvärt. Varför?? Jag bara frågar VARFÖR ska det bli varning/testsignal MITT I NATTEN???!!! Varenda jäkla gång är det likadant. Så nu får vi väl ta och kolla batteriet och prova igen.. mummel och mutter…. Så vi var lite sömsiga i morse bode mor och jag Blev lite lång sovmorgon och ja det blev inte så mycket mer gjort än hemsidefix innan det var dags för oss att åka strax efter lunch. Mamma tog med stora gulliganen till tandhygenisten så syrran kunde hänga med mig. Hon vill ju vara stor tjej numera men si när det kom på tal att hon skulle gå själv ner till tandhygenisten – då stirrade hon storögd på oss och sa med eftertryck – Men jag är ju faktiskt bara 12 ÅR! Då MÅSTE ni följa med mig 
ha ha då var hon inte så stor inte Var tvungen att skratta åt henne. Lilla darlingen. Inte lätt att bli tonåring.
Nu är det förberedelse för kvällens Zumba Gold som gäller. Det var stämma på Coop ikväll som det pratades på att mamma och några till skulle gå på men de ger tusan i det och följer med och kör Zumba istället. Det tackar vi för
Så det har varit både upp och ner idag. Man får acceptera saker men man blir ledsen ändå. Sköt om er nu ♥
