Vi sitter och pratar om varför vi gör som vi gör, och jag säger att en och samma upplevelse kan bli helt olika beroende på VEM som upplever den och HUR den tänker/känner.
Hon pratar ofta om vädret, och om hur jobbigt det är att dra barnvagnen när det är dåligt väder. Jag håller med. Det ÄR jobbigt att dra en barnvagn i snömodd och blåst och kyla. Men upplevelsen KAN ändå vara olika beroende på vad vi intalar oss själva.
INGEN är väl alltid överlycklig jämt, förstås, men saker KAN bli lättare om vi tänker positiva tankar.
Hon beskriver hur jobbig backen till dagis är, och hur hon ibland känner sej HELT SLUT innan hon startat promenaden uppför backen, för att hon VET hur jobbig den är.
Jag säger att hon skulle kunna tänka att det är BRA TRÄNING för armarna och benen att gå uppför backen puttandes en vagn framför sej: ”Tänk vad benmusklerna jobbar uppför hela backen!” säger jag.
Några dagar senare träffas vi igen. ”Det funkade!” säger hon glatt. ”Jag tänkte på att jag tränade benmusklerna uppför hela backen och det blev en helt annan känsla än när jag är sur och irriterad!”
”Ja, det är otroligt vad vi kan styra vårt mående via hur vi tänker”, säger jag och tänker samtidigt att jag måste träna mer på att tänka positivt.
Hur tänker du?
