Jag har kommit fram till att jag sällan är nöjd med vädret. Eller årstiderna. Det ena ger det andra.
Fast det stämmer inte riktigt med bilden här ovanför.
Våren kommer och är alldeles för kall.
Jag klagar och undrar när den riktiga värmen ska komma egentligen.
Sommaren bara regnar bort, för det mesta. Och gör den inte det så finns ju alltid myggen att klaga på.
Hösten kommer alldeles för fort alltid.
Sommaren hanns ju inte ens med innan höstrusket var över oss. Det regnar oavbrutet och man vill helst inte gå ut om man kan slippa.
Vintern är antingen för slaskig. Och då saknar man den vita vackra snön som ska lysa upp mörkret.
Eller också är det för mycket snö och för kallt.
Snöröjningen klappar ihop och allt blir ett enda kaos.
Och när man deppat ihop totalt i vinterkylan då kommer äntligen de första tecknen på att det börjar bli varmare ute. För då tinar det först lite och sen fryser det på så det blir isgator överallt. Och sjukhusen får överfullt av alla som kommer in med benbrott och andra halkskador.
Där är jag just nu, omringad av isgator. Och naturligtvis bor jag uppe på söders höjder här i Sundsvall.
Gud vad skönt det är att få vara en missnöjd gnäll kärring ibland!