Som man packar tror man ju att man ska va borta en vecka minst! Ändå är det bara ett och ett halvt dygn ung. men så äre, vissa saker måste ju bara med å vart ska jag då?
Jo på bröllop upp i fjällen, ja nog får man vitt såre räcker då haha!
Va hos fina mamsen i onsdags för sova över party och drack min första Mojito och det var god, kanske mer en sommardrink men man kan ju låtsas! Bakade bröd jorde vi med och pratade en massa och jag kom hem nöjd å glader i går, fast jag glömde mascaran jag fick å det va ju synd men den är ju kvar å..det spelar ju inte så stor roll, jag lyckas ju med att torka bort det hela tiden, jodu, sicken dam!
Som sagt resa tidigt i morrn så det blir en tidig kväll i kväll.
Puss på er!
Litet blir stort.
Jag vet att det är så
att under mig föds livet om och om igen och
tränger upp till ytan med en vulkanisk
urkraft och blir till ett
litet grässtrå som vinglande
står kvar i vinden.
Jag vet att det är så och
det tröstar mitt i allt.