Önskar verkligen jag var troende, men det har jag aldrig varit. Förra torsdagen fick jag domen, vad jag inte fick reda på var var primärtumören finns, men att cancern är spridd. Har sovit i flera dagar så totalt utmattad har jag varit av chocken. Har inga tumörer i brösten, men behandlas ändå som vore det en bröstcancer. Ångesten slår sina klor i mig lite när som helst, har inget grepp om den alls. Igår ( torsdags ) fick jag första cytostatiskabehandlingen, min man var med mig och det är jag tacksam för, för annars hade det blivit 6 oerhört långa timmar. Mådde inte illa, strax efter kände jag mig febrig en stund men det gick över. I bilen hem grät jag så tårarna sprutade och kunde inte sluta när jag kom hem heller. Dagen innan hade jag varit i Borås och gjort ultraljud av hjärtat, det är det iaf inget fel på. Idag ringde de från röntgen och där skulle jag varit idag 12.30 men den kallelsen har jag inte fått. Så nu ska jag göra det på torsdag istället innan jag ska på onkologen igen för nästa cytostatikakur.
Cancern jag har går att bromsa men inte att bota, så nu lever jag verkligen på lånad tid. Och jag som trodde jag skulle få se barnbarnen växa upp och finnas där för dom. Nu blir det istället att försöka stå emot den ”inre djävulen” på sätt som finns utanför ramarna, syftar på aprikoskärnorna jag krossar och blandar i drickbart och dricker 2 ggr/dag. Maken har berättat för sina syskon och föräldrar, då gåter jag för det, alla hälsar, då gråter jag för det och så håller det på. http://www.vitaviva-info.com/sv/content/view/full/937 , http://newsvoice.se/2011/09/09/naturlig-cancerbehandling-med-aprikoskarnor/ . Lagt in 2 länkar så du kan läsa om du vill och är intresserad. Jag har köpt aprikoskärnor på nätet och en ½ kg påse räcker ganska långt och när det gäller livet måste man testa det som går, eller hur ? Tänker iaf bjuda på motstånd så länge jag orkar.
Förra veckan var djävulsk : på tisdagen var jag till en psykolog, går där för att jag är tvungen av en orsak jag inte kan berätta. Hon tyckte fö inte jag skulle starta ny blogg, men jag har samma rättigheter till yttrandefrihet som alla andra så det gör jag visst. Hon tyckte jag skulle skriva i en bok istället, men det är ju responsen man är ute efter , eller hur ? Någon måtta får det faktiskt vara på galenskaperna. Inte tycker jag att jag gjort nåt galet heller, bara skrivit hur jag mått och haft det just vid den tidpunkten, bloggen är min ventil, oas och andningshål. Där jag skriver när det är tungt och kan gå tillbaka och titta på det sedan och kanske se det med andra ögon då. Den fyller en viktig funktion för mig. Tillbaka till veckan , på onsdagen var jag på hjärtultraljud kl. 17 i Borås. Det var otäckt när jag körde hem efteråt för det kändes som jag satt vid sidan av mig själv och körde, inte kul. Torsdagmorron kl. 9.30 infann jag och maken oss på onkologens dagvårdsavdelning för att vara där i totalt 6 timmar vid första behandlingen. Den första gången man är där behöver man lite handräckning och att någon köper mat till en för det bjuds man inte på, kaffe, dricka och fikabröd däremot finns det att få. Som inte detta vore nog så skulle jag ha varit på röntgen igår och gjort skiktröntgen med kontrast innan , men den kallelsen har försvunnit på vägen hit. Fått en ny tid den 20/12 kl 10.30 , den dagen ska jag också få nästa cytostatikakur, bra om man får 2 saker gjorda under samma dag. Efter dessa 2 veckor är det behandlingsuppehåll i 2 veckor, sedan rullar det igång igen. En värdering av hur behandlingen tagit kommer att göras efter 3 behandlingsomgångar, dvs. 3 månader. Min onkolog säger att jag numera ska leva i 3 månaders cykler, läget är inte gott med andra ord.
Snart är det jul och julklappen jag redan fått kan man vara utan. Tycker hela denna utredningen tagit alltför toklång tid. Med all den utrustningen borde de ha hittat tumören för länge sedan och mitt läge hade då varit betydligt bättre, inbillar jag mig iaf. Någon julglädje finns inte alls. Det känns som allt trevligt, roligt och uppskattat har en svart sorgkant på sig. Glädjen lyfter en inte och når inte in.
Idag är vi bjudna till makens syster i Göteborg och göra julgodis, men jag orkar inte träffa dom ännu. Vill hellre vara hemma, få upp julgardinerna i köket, baka Rimbobullar och träffa småttingarna framme på byn. Det känns som en bättre plan just nu. Grabben ska åka snowboard i backen som öppnat idag, så det är lika bra att vara hemma. Julen ska vi fira i Linköping i år tillsammans med yngsta dotterns svärfamilj. Dom är trevliga så det går nog bra, hoppas jag. Vi bidrar med olika saker till julbordet, så det blir en himla massa mat. Har faktiskt gjort en omgång julköttbullar, men hittade en bättre recept som man ska ha pankoströ och lite senap i som jag måste testa. Egentligen gillar jag mest sillarna och laxen på julbordet. Jagar förtvivlat det superreceptet jag hade på tomatsill som var helt outstanding, men verkar inte hitta det.
Tänker ta upp skrivandet igen för nu om nånsin behöver jag det.
Trevlig helg !!!!!! ♥ ♥ ♥ May the force be whit you !
