Såg precis på kalla fakta. Det handlade om en kvinna som fått abortpiller och sedan upptäckt att hon fortfarande var gravid. Barnet växte men ingen kunde säga om barnet tagit skada av medicinen eller inte. Det blev ovissa månader innan barnet föddes. Förlossningen blev sedan dramatisk men jag vet inte exakt hur. De fick heller inte åka hem för barnet hade bla blåsljud på hjärtat. När de väl kom hem var mamman fortfarande orolig eftersom vissa saker inte kan avfärdas med säkerhet förrän barnet är upp mot tre år gammal.
Det fick mej att tänka på min senaste graviditet och vad lillen varit med om. Innan jag visste om att jag var gravid hade jag tagit en för stor dos mediciner. När jag upptäckte att jag var gravid gick jag raka vägen till kvinnokliniken och sa att de fick kolla upp mej där och då. Det gjorde de och de hittade inga fel. Fostret var lite litet men det kunde vara positivt, då skulle det inte hunnit få i sej av medicinerna. Det var bara att vänta och se med en del extra kontroller under vägen. Sen fick jag gravdiabetes också så kontrollerna blev många.. Det var rätt skönt mitt i alla oro. För förutom detta var jag också orolig efter den förrförra förlossningen. Den var hemsk och både jag och barnet mådde dåligt efteråt. Blev inläggning av lillen och depression för mej. Så all tid det tog att läka rent fysiskt.. Därför slutade graviditeten efter det med kejsarsnitt men nu var det dags att ge sej på det igen. Det med ett något för stort foster som kanske dessutom fått i sej mediciner han inte skulle..
När han sen föddes så var han inte pigg. Han skrek inte men var stressad och han syresatte sej inte tillräckligt. Jourläkare fick tillkallas och lillen fick sprutor. Han skrek inte då heller men blev piggare. Syre var han tvungen att ha ytterligare ett tag. Allt gick iaf bra. Skrek gjorde han inte men när jag väl visste att han mådde bra så gjorde det inte så mycket.
Så gick det en månad och sen fick han kikhosta. Jag fick tjata ordentligt för att få en tid. Läkaren såg direkt vad det var och vi hamnade på röntgen för att se så han inte fått några inre skador av det. Trots att läkaren hade lunch kom han dit för att höra hur det gått och om jag ville lägga in oss. Lillen var tvungen att passas hela tiden så att han kunde få hjälp att få i sej tillräckligt med syre. Jag ville inte det utan valde att vara hemma. Det tog ungefär en månad innan det släppte men också detta klarade han utan några men. Kändes väldigt bra när smittskyddsinstitutet ringde ett halvår senare för att höra om han klarat det och vi fick säga att allt var bra.
Ett år senare var det dags för sjukhus igen. Lillen hade fått en rätt stor knöl högt upp på magen. Det visade sej vara bråck och var tvunget att opereras. Ett litet ärr är allt vi märker av det idag.
För två år sedan upptäcktes blåsljud på hjärtat. Det blev två läkarkontroller här innan vi fick fara med honom till ett större sjukhus. Ekg och ultraljud visade ett hål i hjärtat men också att det inte var någon fara. För mej låter otäckt med ett hål i just hjärtat.. Förra veckan ringde jag sjukhuset igen för att lillen får hugg i hjärtat av och till. Efter en lyssning med stetoskop på vårdcentralen sa läkaren att det nog inte var nån fara, det lät bra även om man tydligt hörde blåsljudet. Hon visste inte vad hon kunde göra mer så hon skrev en remiss till barnmedicin. Den har kommit och jag ska boka tid dit. Tror inte det är nån fara men det är lika bra att kolla upp det. Det tycker iaf jag men tydligen tycker någon annan annorlunda.. det blir nästa inlägg.
