På mitt eget aningen blonderade huvud höll jag idag på att få världens snöhög, för jag gick förbi ett hus där någon tydligen skottade snö ifrån sin stora takterrass – utan att titta nedåt. Och där kom jag gående med mina matvaror och höll på att få slag på kuppen när en stor snöklump dunsade ner 10 cm framför näsan. Jag hoppade säkert en meter rakt upp då… :O

Det var alldeles mörkt ute, vid tresnåret idag och inte hade jag märkt att någon höll på att fingöra sin balkong, så när jag tittade uppåt efter snöklumpen som höll på att mosa mig och såg en spade som just skulle skyffla ner ännu mer snö fräste jag till högt och ordentligt: ”Du kan ju titta först!!”. Ett damhuvud kikade fram och sa förlåt, varpå jag fräste ännu mer att jag faktiskt blev jätterädd. Sen mumlade jag några väl valda ord för mig själv när jag halkade vidare. Hem ljuva hem, där är det i allafall snöfritt!

Se upp – du vet aldrig vad som kan hända.