En gång räcker.
Det är ingen bra dag idag.
Natten var tung, med starka drömmar om mamma, först levde hon och så dog hon.
Igen.
Jag behöver inte drömma sådana drömmar drygt åtta år efter hennes död. Det tär för mycket på mig.
Hon var så levande i natt och saknaden var så stor när jag vaknade.
Vet ni att näsan vitnar och ser mer spetsig ut strax innan döden inträffar?
Jag vet.
Jag var där.
I natt också.
