Sex gånger laddade vi om för att spela upp vår julvandring för socknens alla andraklassare. Storögda barn som tyckte det var jättehäftigt att få besöka Betlehem… vallas som får av herdarna. På vägen till stallet stoppas de av skattskrivaren som barskt sätter hinder i vägen och alla måste skriva sitt namn i skattelängden. Sen får de hälsa på hemma hos Elisabeth och höra om hennes barn. Hon berättar att hennes släkting Maria ska föda ett barn… så då går alla till värdshuset och bultar på för att se om Maria finns där. Ut kommer en ilsken värdshusvärd med nattmössa och allt och skäller över allt spring! Men han hänvisar i alla fall till stallet… så kommer ängeln(med riktiga svanevingar, de ni) och de tre vise männen och så följs alla åt till stallet där Josef, Maria och ett alldeles riktig litet barn finns.
Hela arbetslaget plus några pigga pensionärer är inblandade i evenemanget. För det bjuds också på julpyssel och fika. Det har blivit en tradition och en ganska stor apparat. Mest jobb var det säkert första gången för rätt många år sedan. Nu finns ju alla dräkter och all rekvisita.
Det är en kulturgärning vi gör. Vi sjunger julsånger och berättar om julens under. Men vi går inte in på några teologiska spörsmål. Men de tre vise männen tillber barnet i krubban, men barnen behöver bara se på. Får se hur länge vi får hålla på. Men än så länge är skolan glad över det vi gör.
