”Underliga saker hända än i våra dar minsann….”
Underligt är det att det har blivit längre till marken. Förut så nådde jag lätt ner till marken – lätt som en plätt! Inte för att jag behövde nå dit så ofta, men när man tex satte på sej strumporna så var det så…enkelt!
Numera är fötterna längre ner. Jag tror inte jag vuxit, men troligen är marken längre ner.
Precis som när alla bokstäver plötsligt blev mindre och suddigare! DET blev jag lite irriterad på: ”SPARAR dom på bläcket nuförtiden, och gör därför alla bokstäver mindre (så dom får plats med fler också!) på alla förpackningar. Jävla skit, liksom. Då kan man ju inte läsa vad det står!”
Typ.
DESSUTOM fattas det liksom olja i alla leder. Eller nåt. För det är som om jag måste mjukas upp lite så fort jag ska resa mej eller nåt. Jag tror maten vi äter nuförtiden är för oljefattig, helt enkelt.
Sen tycker jag det är så fascinerande att alla människor blivit så unga!
Nuförtiden får ju BARN barn!
Dom små söta flickorna går och är gravida!
Typ.
Förut var mammor äldre. Och pappor. Men speciellt mammor.
Och tänk att det sitter små pojkar med kostymer i TV och läser Nyheterna! ”Lilla gubben!” tänker jag och att ”han vet nog inte vad han läser om. ”Du föttål inte, lilla gubben!” säger jag till den lilla pojken i den stora kostymen.
FÖRR satt farbröder, eller åtminstone vuxna människor, i TV och läste nyheterna: Nu är det småkillar, och småtjejer!
Jag säger inte att det var bättre förr – jag säger bara att förr var alla mycket äldre!
Typ.
Det är lite konstigt numera.
Underligt, liksom.
