Det jag tänkt mig hinna med igår blev också gjort. Det är inte alltid det blir så. Ofta börjar jag på det jag tänkt men efter ett tag har jag hunnit få en del annat gjort istället. Med tiden samlas det en mängd påbörjade goda föresatser, ärenden och sysslor. De flesta av dem kommer aldrig längre än så. Konstigt nog hände det inte så under gårdagen.
Nöjd med min dag kom jag sent i säng och somnade genast. Det var då tingens i sig inneboende djävlighet slog till! Strax efter 2 började mobilen larma om att det var dags för uppladdning. Det brukar ta en dryg vecka för den att ladda ur batterierna. Jag är inte människan som är beroende av att ha mobilen till hands varje sekund. En mobil är för mig enbart en apparat jag använder för att ringa någon med eller få samtal från andra med. Inget annat. Den används därför väldigt sällan, inte varje vecka, ja ibland inte ens varje månad.
Nu i denna okristliga tid ville eländet ha min uppmärksamhet och som den tjatade! Ett snäpp värre och den hade varit i klass med ett billarm. Jag blev alltså tvungen att gå upp, leta fram laddaren, ringla upp sladden, pula in laddaren i eluttaget, få bort skyddet från hålet där laddaren skulle anslutas i mobilen. Tror ni att det nu blev frid och fröjd i stugan? Nix! Jag var klarvaken! I fyra timmar låg jag och vred mig i sängen. Katten blev orolig och trodde väl att jag var sjuk men det var jag inte. Jag var irriterad.
Hur lätt det är att somna då man är irriterad vet ni säkert. Det går bara inte. Vid 6-tiden började jag fundera på att gå upp och diska av kvällens fikadisk. Det var en god tanke. Genast började jag på något annat som kändes eftersatt sedan länge. Jag somnade om.