Ni som tycker att vädret är trist, har en del krämpor, tycker att det är skitjobbigt med julstressen och gruvar sig för släktsammankomster de kommande helgerna men som ändå har varandra och har ”en vardag” – försök att älska denna trista vardag.
En dag har man den inte längre då någon nära blir väldigt sjuk och dör och då förefaller inget mera ljuvligt än grå, vanlig vardag.
Min mammas liv håller på att rinna ut just nu. Hon blev tvungen att opereras i förra veckan men vaknade sedan inte upp ur narkosen igen, utan att man vet varför. I går fick vi reda på att ingen av läkarna tror att hon kan vakna upp igen och man har bestämt att sätta ut livsuppehållande åtgärder.
Det hela är naturligtvis på ett sätt som det ska vara, eller i alla fall som livet är: vi blir gamla och sjuka och vi dör, och i bästa fall dör föräldrarna före barnen gör det. (För tro mig att jag aldrig någonsin skulle önska min mamma att vara i min och min brors situation just nu, dvs att vi skulle dö före henne.)
Men alla vi som är och har varit väldigt nära sin mamma vet också att man kanske aldrig är riktigt beredd. Det här är fortfarande ”för tidigt” känner jag! Men kanske ”känner” hon annorlunda, även om hon är medvetslös. Jag vill tro att det är så.
Postat i:Uncategorized Tagged: AftonbladetBlogg, GAB
