Här kommer jag med en chattdialog jag hade med Hemimamma Jag är säker på att det är många som liksom jag undrar hur hon har det.
jag: hej!
Hur mår du vännen?
angelica: Det är inget vidare…
jag: Jag har liksom förstått det. Finns det något jag kan göra?
angelica: Gulle dig ;<3 men tyvärr är det bara tid och tålamod som ska till… Just nu väntar jag på att få kraft nog att ta mig till datorn. Numera orkar jag inte blogga längre… Fejjan har jag inte varit inne på flera veckor…
jag: Antar att du är hemma, eller har du blivit inlagd.
angelica: Jag är hemma. Ligger mest och sover eller tittar på tv. Den lilla kraft jag har försöker jag lägga på familjen …
jag: Du bekräftar mina värsta farhågor.
Vill inte ta av din energi.
angelica: Det är trevligt att prata med dig. Tack för att du tar dig tid…
jag: Jag har försökt tidigare… Vill inte tränga mig på, men undrar och önskar att farhågorna var fel. Oftast bättre att veta än att oroa sig… (egoistiskt)
angelica: Det är ett evigt experimenterande med mediciner och behandlingar…
jag: Glad att du får ngn hjälp
angelica: Ingen fara… Jag orkar oftast inte svara när folk hör av sig, men just nu känner jag mig lite starkare.
jag: Åh vilken tur jag har, eller, jag vill tro att det var meningen.
angelica: Känner mig som en stor svikare när folk vill så gärna att jag ska blogga…
jag: Viktigare att du blir frisk än att du bloggar, även om du är saknad
Vill du att jag ska skriva en kommentar på din blogg? Typ att du är sjuk och att vi alla ska be och hoppas att du blir bättre snart?
angelica: Jag är mycket tacksam för dina böner och du får gärna skriva ett inlägg om mig och förklara hur det är med mig
Tyvärr så kan jag bara släppa igenom kommentarer men inte svara från min telefon
jag: oki, jag gör det. Ngt speciellt du vill att jag ska skriva?
angelica: Hälsa att jag är jätteledsen att jag inte orkar skriva längre och att jag saknar er alla och blir galen av frustration över att inte kunna göra någon nytta
Jag hoppas att alla förlåter mig och jag hoppas att de vill förstå att jag inte ville svika någon och att jag önskar mer än något att orka blogga igen då det gav mig så mycket…
jag: Älskade vän.
Måste säga, försök att inte vara frustrerad, Jag förstår att du är det, men nu behövs all din kraft till att bli frisk.
angelica: Sant. Jag hoppas orka skriva LITE någon kväll… Men det dröjer nog innan jag kan leverera som förr ler snett
jag: Du gör nytta när du gör middag till din familj, och du finns där. Var glad över den möjligheten. Kramar
Ja, jag skriver det. Kopierar från vår chatt.
angelica: Ja. Det kanske är bra att kopiera vår dialog. Då kanske folk förstår hur ledsen jag är…
jag: Oki, bra. Jag sätter ihop, lägger på min blogg, i ditt kommentarsfält. Nu får du vila. Är det ngt, finns jag nära. Vill du att jag ber, och uppmanar andra till det? Är det ok?
angelica: Dina böner är högt uppskattade och alla krafter som kan hjälpa mig är respekterade och välkomna och jag känner mig hedrad av din omsorg och kärlek.
Och om någon vill följa din förfrågan om förbön så böjer jag mitt huvud tacksamt och tar emot den gåvan också.
Skickat vid 21:51 på tisdag
Idag 18 december 2012
Allt gott till dej!
Carina
