Att jag varit uppkopplad mot internet, mer eller mindre, sedan jag började i gymnasiet för tusen… eller åtminstone 16 år sedan – det är en sak.
För ett år sedan skaffade jag en smartphone. I den finns en obligatorisk Facebookapp. Jag laddade dessutom ner Instagram och Twitter och hade först även WordPressappen i telefonen.
Sedan fixade jag Wordfeud med.
…därefter behövde jag i princip inte släppa telefonen. Någonsin. Om det inte uppdaterades tillräckligt ofta någonstans så startade jag ett nytt spel, tog ett kort eller startade något annat program.
Telefonen har suttit fast i handen på mig, mer eller mindre. Jag har kört slut på batteriet två gånger per dag ungefär.
När jag vaknat på natten har jag sträckt mig efter den, skrivit en tweet, kollat likes på Facebook eller lagt ett ord i wordfeud.
Känner att det kan få räcka så, ett tag framöver.
Fram till nyår låter jag bli att gå in på sociala medier via mobilen.
Kanske till och med via nätet.
Eventuellt avlider jag av tristess.
Förhoppningsvis känner jag mig mindre stressad av att inte hela tiden vara omedelbart tillgänglig och framförallt, av att inte hela tiden behöva reagera på det jag läser.
Jag inser att jag tycker mycket bättre om mina vänner när jag inte vet precis allt om vad de äter under dygnet, exakt vilka märken av bilar, schampoon osv som de gillar och dessutom – hur tanklöst de sprider vidare rasism och rykten.
Tyvärr. Orkar inte längre. På riktigt.
Ni som känner mig har mitt nummer. Och min mailadress.
Det går att ringa och maila, men jag kommer vara inaktiv ett tag framöver. Hoppas jag.
För närvarande orkar jag inte agera, reagera och vara tillgänglig dygnet runt på sisådär fyra sociala medier samtidigt.
Jag är internetberoende… och det går inte att sluta när jag vill. Så därför varvar jag ner lite grann nu…
Postat i:Funderingar Tagged: internetberoende, paus, trött
