Ganska ofta är jag ute och föreläser om barn med npf-svårigheter - dels utifrån mitt lärarperspektiv, men också utifrån mitt föräldraperspektiv. Ganska ofta får jag "komplimanger" som är väldigt fina.
- Vilken tur att din dotter har dig, får jag, till exempel, ofta höra.
Jag blir ju så klart glad, för alla vill vi ju ha komplimanger och höra att vi gör bra saker, men samtidigt känns det så fel.
För.
Egentligen är det ju jag som har tur som har fått en dotter som har lärt mig så himla mycket om livet som jag hade haft så svårt att förstå annars och samtidigt har jag haft en sån himla tur att jag är född med förmågor som gör det lätt för mig att hjälpa.
Så.
![]()
Visst har hon haft tur.
Men visst har jag haft en himla tur också!
- Vilken tur att din dotter har dig, får jag, till exempel, ofta höra.
Jag blir ju så klart glad, för alla vill vi ju ha komplimanger och höra att vi gör bra saker, men samtidigt känns det så fel.
För.
Egentligen är det ju jag som har tur som har fått en dotter som har lärt mig så himla mycket om livet som jag hade haft så svårt att förstå annars och samtidigt har jag haft en sån himla tur att jag är född med förmågor som gör det lätt för mig att hjälpa.
Så.
Men visst har jag haft en himla tur också!