Hon som lämnade oss i försommarens skira grönska. Kanske är det en fin tid att somna in. Saknad kapslas in i allt praktiskt som jämt måste göras och ibland undrar jag vem jag lever för – var får mina saknader och känslor plats. Inte är jag unik, det är nog mänskligt att fundera. Alla sår av saknader – vad gör jag av dem? Stiger upp, åker till jobbet. skrattar och är den jag är. Allt bär jag inom mig. Livets villkor. Tro, hopp och kärlek. I kärlek finns alltid saknad. I hopp alltid rädsla. I tro alltid tvivel. Allt är dubbelt. Ingenting är självklart. Jag finns här och nu. Här och nu.
Postat i:Okategoriserat Tagged: aftonbladetblogg, hopp och kärlek, tro
