ja, egentligen behöver jag ju inte skriva mer nu då rubriken är övertydlig. det var som på travet på fyran med frustande hästar i snö och kristall runt mulen och snoret (hmm, säger man så om en häst) hängande ner på knäskålarna, ja på hästarna. inte på mig. jag låter aldrig snoret hänga så. hur skulle det se ut när man ska trängas så här den skälvande sista minuten i julhandlen.
men allvarligt, vart tog decembermyset vägen. är det så att man måste göra som gry forshell, ja, hon handlar tydligen julklapparna i november och sedan myser hon runt med en glöggkopp i handen. ja, det var vad hon sa på radion härom morgonen i alla fall på mixmegapols morgontv höll jag på att säga. men ibland känns det som en liten myssoffa de har där på radion. att de antagligen sitter runt ett bord med hörlurar och okammat hår förtränger jag. för vem hinner kamma sig klockan sex på morgonen. ja, inte jag i alla fall. jag får vara nöjd om jag kommit ur morgon rocken till åtta.
men, det var ju inte om morgonkammningen jag skulle berätta. det var ju om hur december rullade förbi mig i sista kurvan i ytterspår. så här med facit i hand som man så käckt brukar säga så hade jag nog inte ens från start en chans.
