Julen närmar sig. Med stormsteg. November försvann i ett ständigt grådis, men när december kom – kom också snön. Snö. Snö. Snö. Allt går i numera i ett rasande tempo och innan man hinner tänka ”advent” så står julen för dörren. Köttbullar har trillats, knäcken kokats och frysar, kylar och skafferi har blivit skinande blanka, avfrostade och rymliga. Här ska snart fyllas på med allehanda godsaker. Julgranen står klädd i rummet. Den doftar som alla andra jular före den här. Om julen kommer alla minnen om tidigare jular. Girlander i taket och tomten som alltid var vaken. Älskade mamma och alla ni andra – som får det här brevet. Alla har ni en bit i mitt hjärta. Och allt som betyder något är just nu – vara närvarande – se varandra.
Jul, jul, strålande jul – glans över vita skogar, himmelens kronor med gnistrande ljus, glimmande bågar i alla Guds hus, psalm, som är sjungen från tid till tid, eviga längtan till ljus och frid! Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar!
En underbart, härlig och fridfull jul önskar jag er!
Postat i:Okategoriserat Tagged: aftonbladetblogg, julbrev
