För en liten stund sen var jag jättepositiv. Hade det lugnt och skönt, hade inga måsten och såg fram emot en mysig kväll. Jag hade gjort skattjakt till alla och tänkte titta på trolltyg i tomteskogen. Så mycket mer behövde det inte vara. Så kom barnen hem. De hade med sej sin hund. Hunden var stimmig eftersom tiken precis håller på att avsluta löpet så han tog och kissade inne. Sen har han gnällt precis hela tiden och vankar fram och tillbaka. Min hund är i sin tur extra glad när så många kom så han är näst intill ohanterlig. Tur att jag tog ut honom på en lång lösspringande promenad på förmiddagen. Barnen är inte heller så jätteglada. Tonårssonen är på tonårshumör. Inget är så roligt och tonläget är inget man blir direkt glad av att höra. Den funderande sonen vill inte vänta på julafton och är rastlös. Lillen är klängig som vanligt. Alla tjatar om varsin sak, nåt de längtar efter, nåt de vill, vad vi ska äta, vem som ska gå ut med vilken hund samtidigt som alla vill berätta nåt. Ingen av dem vill duscha och de var inte speciellt rena när de kom idag.. Varför ska det alltid vara jag som ser till att de har rent på sej, duschar, kammar hår och klipper naglar. Kan de inte nån gång försöka göra det hos x:et? Försöker förklara för dem varför det är bra om de fixar till sej lite även där men det är som att tala med väggar. Så det blir som vanligt, jag får tjata och se till att de gör det de ska och jag blir så trött!! Funderar på att gå in i köket och koka nåt godis som tar lång tid bara för att få stänga in mej. Jag vill inte ha mer av den här kvällen. Inte för att nåt är direkt dåligt, jag vet faktiskt inte vad det är som känns. Just nu är bara en sån kväll då jag önskar att jag var själv i en fjällstuga och bara kunde vara..
