Då så är det julaftonsmorgon. Katten väckte mig som vanligt ganska tidigt. Vet egentligen inte vad han vill så tidigt på morgonen men det är något han har börjat med. När jag har gått upp verkar det som om han lägger sig igen. Kanske vill han ha mer av sängen för sig själv. Husses halva skulle katten aldrig få för sig att gå över till. Så här sitter jag nu, har fikat och läst nyheterna.
Ute ligger snötäcket ganska djupt. Jag har kommit på mig själv att jag numera inte gnäller lika mycket över snön och mörkret som jag har gjort de senaste åren. Nu bryr jag mig inte. Det är bara att ta ett djupt andetag i mitten av oktober, hålla ut och hoppas att lidandet inte blir allt för långt. Eftersom vintern började så tidigt i år, hoppas jag att den släpper sitt grepp tidigare i vår.
Kanske beror det på att jag äter extra D-vitaminer. Forskning visar att invandrare tex borde äta D-vitaminer på vintern. De drabbas ofta av depressioner vintertid pga att de inte är vana vid mörkret och att de får brist på just D-vitamin. Ett extratillskott gör att man inte tycker att det mörka är så mörkt längre.
I fredags när jag satt på jobbet kände jag att min hjärna hade slutat fungera. Det var lögn att kunna uträtta något överhuvudtaget. Jag var så trött i hjärnan. Inte drabbad av sjukdomen hjärntrötthet utan mest bara trött. Den var full och behöver vila.
Den här helgen har vi gjort just det. Vi har vilat våra hjärnor. Idag njuter jag av att det är måndag och att jag inte behöver använda hjärnan i dag heller. När jag ser framåt är det ytterligare några dagar utan att någon verksamhet behövs. Vi är hemma, vi äter när vi blir hungriga och dricker när vi blir törstiga. Så trött som jag har varit de senaste dagarna var det länge sedan jag var. Men hösten har varit intensiv och jag har fått mycket utträttat. Att studera halvtid och jobba heltid tar på krafterna och ska väl göra så också. Men det har gått bra. Det har varit intressant och väldigt lärorikt. Nu är det en termin kvar och den verkar ha ett lugnare innehåll. Höstens kursplan kändes som heltidsstudier och jag har nog lagt ner minst 30 timmar i veckan för att hänga med. Helgerna med start fredageftermiddag har varit bokade hela hösten. Det var då skönt att höra att mina kurskamrater tyckte att det var minst lika jobbigt och att de ifrågasatte tempot en hel del. Inte undra på att man är trött i hjärnan.
Kanske är det därför som jag är än mer nonchalant än vanligt till julen i år. Det blir som det blir.
Julefrid till er alla där ute!
