En kvinna har en liten utställning idag i restaurangen på jobbet. Hon gör smycken och schalar (vad konstigt det ser ut med sch…stavas det verkligen så? Shalar? Schalar? Sjalar?…!) sjalar. Fina. Jag frågar vad halsbanden kostar. 150 kr. Jag vill köpa! Tur att jag inte har några pengar i plånboken. Eller nåt.
Men så kommer jag på: Göra själv! Kan själv! Jag är ju en riktig ”kan-självare”! Jag kan faktiskt nästan allt (+ – En Massa Grejer, tex koppla in en bänkdiskmanskin….det kan jag inte. Visserligen har jag inte ens försökt ens…men ändå!).
Jag säger till en kollega: ”Kan vi inte köpa in en massa grejer som man kan göra smycken av, och starta någon slags tjej/tant-klubb där vi en gång i veckan ska sitta och pyssla/göra smycken?” ”JA!” säger hon och berättar att hon redan köpt in såna saker, för hon tänkte att hennes dotter skulle tycka det var kul, att göra smycken. Det tyckte hon inte….
Så vi kan starta ”typ i morgon”!
”Då kan vi väl vara hos dej, för hos dej är ingen man i vägen?” säger hon.
”Ja!” säger jag.
Åh, vad jag ser fram emot vår första Pysselkväll!
