Juldagen och ron ligger som en fluffig, lagom varm yllefilt runt huset. Julafton i all ära, men det är alltid lite stress och många måsten och traditioner som ska uppfyllas. Juldagen är nog ändå den bästa dagen på året. Då är allt som skall vara gjort - gjort. Nu kan man göra som man vill och bara njuta av att vara ledigt.
Men.
Juldagen och julafton kan ju upplevas och vara på andra sätt för andra människor förstås...
Våra hundar lyckas ibland pricka in att bli sjuka på högtidsdagarna. Förra julen åt Pocka upp en Aladdinask halvfull med choklad. Det slutade med akut transport till Blåstjärnan för magpumpning. För ett par midsomrar sedan passade Molly på att få förstoppning på grund av ett grisöra som vi gett henne ett par dagar tidigare. Med resultat att gästerna fick vara utan sin värdinna hela midsommarafton... Igår var det dags igen. Pocka "såg till" att klämma sin lilla, fina svans i dörren. Jag får nog erkänna att det, precis som i de föregående fallen, orsakades av en familjemedlem, i det här specifika fallet - jag själv.
Tänk att en liten smal svanstipp kan innehålla så mycket blooood!! Så fort jag tyckte att jag fått stopp på blodet ruskade Pocka lite på sig med enda resultat att blodet skvätte åt alla möjliga och omöjliga håll. Plåster på. Skakeliskak. Skvätteligskvätt. Provpromenad. Uppfartens nyfallna snö indränkt i Pockablod fick tankarna att gå till någon riktigt läskig deckare av Camilla Läckberg...
Jo då, vi fick en mysig och lugn jul tillslut ändå och Pockas svans blev och är fortfarande invirad i isoleringstejp från topp till tå. Tips från Blåstjärnan.
Nästa gång jag är ute och matar hönorna skall jag vara mer noggrann och se till att alla svansar är på behörigt avstånd från dörren, när jag stänger den.
God fortsättning, förresten:)
Men.
Juldagen och julafton kan ju upplevas och vara på andra sätt för andra människor förstås...
Våra hundar lyckas ibland pricka in att bli sjuka på högtidsdagarna. Förra julen åt Pocka upp en Aladdinask halvfull med choklad. Det slutade med akut transport till Blåstjärnan för magpumpning. För ett par midsomrar sedan passade Molly på att få förstoppning på grund av ett grisöra som vi gett henne ett par dagar tidigare. Med resultat att gästerna fick vara utan sin värdinna hela midsommarafton... Igår var det dags igen. Pocka "såg till" att klämma sin lilla, fina svans i dörren. Jag får nog erkänna att det, precis som i de föregående fallen, orsakades av en familjemedlem, i det här specifika fallet - jag själv.
Tänk att en liten smal svanstipp kan innehålla så mycket blooood!! Så fort jag tyckte att jag fått stopp på blodet ruskade Pocka lite på sig med enda resultat att blodet skvätte åt alla möjliga och omöjliga håll. Plåster på. Skakeliskak. Skvätteligskvätt. Provpromenad. Uppfartens nyfallna snö indränkt i Pockablod fick tankarna att gå till någon riktigt läskig deckare av Camilla Läckberg...
Jo då, vi fick en mysig och lugn jul tillslut ändå och Pockas svans blev och är fortfarande invirad i isoleringstejp från topp till tå. Tips från Blåstjärnan.
Nästa gång jag är ute och matar hönorna skall jag vara mer noggrann och se till att alla svansar är på behörigt avstånd från dörren, när jag stänger den.
God fortsättning, förresten:)