…så dör då det gamla året, delvis under ett leende, delvis under ångest. Vi lyfter våra glas och skålar in det nya…
” – Gott Nytt År!”
Men vad firar vi egentligen? Vad kommer att förändras?
På det personliga planet är svaret kanske enkelt, men vi lever inte solitärt, vi lever i ett globalt samhälle…och detta samhälle vacklar likt ett döende år, en civilisation som sprungit ifrån sig själv. Som springer mot ett stup och faller ner i ökande sociala motsättningar, ökande klyftor, katastrofala klimatförändringar och ekologiska haverier med förödande konsekvens.
Vi fortsätter vårt konsumtionsvanvett – ”Den som har flest prylar när hen dör, vinner!” – , men få vinner och då bara kortsiktigt. Vår planet är ändlig, vi har ingen möjlighet att överutnyttja resurserna, t.ex. genom att fiska ut haven och samtidigt försura havsmiljön för allt återstående liv. Vi kan förneka, försköna , blanda in ”Gud” (den största förnekelsen och livslögnen av alla!). Vi kan hävda i försvar att klimatförändringarna är naturliga och inget vi orsakar…det går att förneka allt, en tid.
Visst, vi är många som hoppas på och söker en förändring och den börjar alltid hos oss själva.
Vi får se vad det kommande året gömmer i sitt sköte, visst…det finns god anledning att se framtiden an med förhoppning, människan har också ett väldigt vackert ansikte. Men det finns en god anledning att varna för människans inte så goda ansikte, ”jagets” egoism drar henne ofta i fel riktning och konsekvensen blir ren ondska…en talande bild är den sanna historien om vad som hände i berättelsen om Pi. Matrosen hade brutit benet när han hoppade ner i livbåten, den överlevande kocken hade låtit honom dö och använde honom sedan som bete när han fiskade. Pi,s moder reagerade med avsky och blev mördade av kocken, varpå Pi dödade kocken och använde honom som bete…
Tigern i berättelsen var Pi själv, hans berättelse om sin överlevnad blev en saga, en omskrivning för att uthärda…exakt så som sagan om Gud blev mänsklighetens ”guds gen”, vi behöver lögnen för att uthärda.
Men verklig överlevnad, verklig skönhet…är att se livslögnerna och avliva dem. Det är först då och i kunskapens balanserade insikt om samarbetets kraft vi kan döda egoismens destruktiva kortsiktiga ”ekonomiska” konkurrens och överleva, inte bara nu, utan på lång sikt…
…tänk på att även år 2093 skall hundratusentals barn leka med leende glittrande ögon och få häpna över naturens enorma mångfald av skönhet. En skönhet som inte är visuellt ytlig, det är den som föder oss, det är den som är livet…
…önskar er ett riktigt…
Lycka till!
