för morbrodern och I-B då det hotades med busaväder i morgon. Så de åkte iväg här efter kvällsmaten och vi fick SMS nu att de landat hemma i Västerås igen. Gott att veta.
Sovit sååå jäkla illa inatt. Vaknade strax efter kl 0200 och först 0530 slumrade jag till. Månen lyste så skarpt så det var som en strålkastarlampa in genom fönstret. Liite lätt komaläge kan jag säga när man vaknade vid 0830. Nåja, får sova ikapp inatt hoppas jag.
Försökt vara ute så mycket som möjligt och vinglat runt med broddar på men uj vad det sliter på mina knän och fotleder. Men bättre än att dratta på ändan förstås.
Fotat lite och idag hade vi sällskap här utanför köksfönstret av en uppburrad Koltrast så den fick lite extra gott med päron och russin samt att jag krossade minsta talgbollen som var i hållaren. Tog lite bilder men de orkar jag inte fixa till nu så det får komma en annan dag.
Morbrodern har borrat så att vi kan få igenom datakablaget genom skåp och väggar så att det skall bli lite snyggare kabeldragning så nu är det mitt jobb kvar att dra om kabeln. Var för trött för att orka bängla med 30 meter kabel idag så det får vi ta en annan dag.
Det blir ändrade planer för nyår då L inte är helt fit for fight i sin behandlingskur så vi får ta lite festligheter i januari istället när hon blir piggare. Så det blir nog en stillsam nyår med familjen. Inte fel det heller även om det är jäkligt kul att även ha herr o fru R som sällskap.
Det har kommit in anmälan från två nya Zumbisar till fitnessgruppen i stan och det är glädjande. Alltid roligt att träffa och lära känna nya människor. Alla man möter och lär känna känner ju minst 10-15 personer i sin absoluta närhet med familj och jobb mm så man får större nätverk själv och sådant gillar jag. Lite sur är jag för jag inväntade det ZIN-DVD nr 42 men den får jag snällt vänta på tills efter nyår. Hade varit gott att kunna träna in lite nya rutiner över helgen men men, finns en massa annan musik att göra egna koreografier till så det skall nog bli bra.
Då det var lite svarta natta i går och jag högt sagt till mig själv att är det någon mening med att hålla på med det jag gör? Så ja, då ringer mobilen 30 min senare…. och ja ni kan ju bara gissa. Det var studieförbundet i grannkommunen och det blev väldigt varmt i hjärtat då jag fick höra att både kommunen och de gamla vill ha mig tillbaka och då det stuvats om i leden så är det samtliga tre äldreboenden som vill ha mitt RGRM-program ”Låt hjärnan va me” 
♥ Så nu har jag räknat lite så att vi kan mötas ekonomiskt. Underbara Karin är en ovärderlig ambassadör för mig och jag är henne evigt tacksam för hennes envishet och att hon ser vilken nytta det gör. Att få känna sig efterfrågad var precis vad jag behövde då – för det var en ensam värld när man trillade ner i det svarta hålet igen med buller och brak på förmiddagen. Men det är som jag alltid sagt, man måste stå stark ensam men man behöver kännas sig behövd och det är ju det här jag vill, kan och är bra på. Det är häftigt att kunna göra skillnad för dem man möter. Det är dags att det händer saker så det här samtalet var som sagt precis vad jag behövde för självkänslan just nu. Så nu har jag mailat över offert och kommit med förslag på dagar – kommer kräva en hel del av mig men det är 10 v perioder så det skall vi nog klara av. Försöker dock styra långdagen till en dag utan Zumba på kvällen – eller så får det bli dagar när jag har pass som jag har i ryggraden. Tankeverksamheten brukar gå ner i varv efter ett pass med RGRM så hjärnan blir lite trött, men sedan så lever man länge på energikicken.
Nu skall jag nog ta och inta bingen tror jag – det behövs. Tjingeling!
