Sten nickade. — Exakt! Det är på oss det kommer an. Det är vi, som måste se till att det inte sker en överfiskning och att den värdefulla avelsfisken blir kvar så den kan föra släktet vidare.
— Det kommer att behövas en mera intensiv fiskeövervakning och ett helt annat pris på fiskekorten innan det sker någon bättring.
— Högre priser? Varför då?
— Enbart de verkligt intresserade skulle söka sig hit då. Det skulle gå lättare att propagera bland dem för en framsynt fiskevård under de förhållandena.
— Men de kommer att ställa krav på kvalitén också.
— Helt säkert! Men det är ju den vi vill höja, eller hur?
— Inte skulle jag vilja betala ännu mera för en osäker fisktillgång.
— Det har jag så smått anat. Men vad händer om vattnen får ligga i träda några år och att man utför en mängd biotopförbättrande åtgärder under tiden? … Borde inte resultatet vara värt några kronor extra, även om du inte får ta mer än högst en fisk per dag?
— Kanske men kaggfiskarna skulle nog fnysa åt sådana tankar.
— De har andra mål än själva fiskeupplevelsen. För att hålla dem i schack, behövs övervakningen. Och upplysning! Hur mycket upplysning som helst egentligen.
Sten fortsatte att vara skeptisk. — Så du föreställer dig alltså att endast de mest entusiastiska fisketokarna skulle komma?
— Ja, till att börja med! Men de är viktiga för fortsättningen, så dem ska vi ta väl hand om. Dessa kloka pionjärer skulle kunna bli brobryggare ut till den övriga allmänheten så att den nödvändiga insikten om ekologi och fiskevård kunde spridas lättare i de mera folkliga sammanhangen.
— Jag tror du har rätt, så bakom flötet du är! Men inte blir det lätt att vända utvecklingen åt det håll du pekar. Varifrån kommer de eldsjälar som kan driva den dit?
— Klart jag har rätt! Det finns ju lokala sportfiskeklubbar och riksorganisationer. Nog finns det folk som förstår behoven där. Det som fattas är ekonomiska resurser och någon som börjar rulla på stenarna. Några börjar och resten tar vid. Nog borde det skapa en utveckling åt rätt håll.
— Ja, hoppas kan man ju alltid! Men man kanske inte får hasta iväg med åtgärderna ändå. Det gäller att skynda långsamt så man inte fördärvar något på vägen. Men visst måste det till en ändring till det bättre.
— Skulle ån här utanför totalfredas under några år, skulle några stora stenar bökas ut i vattnet så det blir fler viloplatser i strömstrykorna och små pooler och strömkoncentratorer byggas i de längre utförsåkorna, så skulle det bli ändring på produktiviteten, både när det gäller foder och yngel. Då skulle fiskarna snabbt kunna lägga på sig vikt eller öka i antal.
— Ja, finns det bara mat åt dom, så vore det ingen omöjlighet.
— Kanske skulle man också öka mängden av bäddar med grus och småsten eller skapa andra skydd till de minsta ynglen under tiden de växer på sig. Minimimåttet måste höjas och fångstuttaget kanske begränsas ytterligare men nog skulle vi kunna få uppleva ett fantastiskt fiske efter grov öring och harr! Vore inte det en vettig början?
— Jag tänker inte s�ga emot! Tvärtom!
— Det är kanske ett för fantastiskt mål för många men ändå tror jag folk skulle vilja ha ett ännu bättre fiske här. Ett fiske väl värt att betala för! Ett fiske väl värt att slåss för! Om inte, får vi nog även fortsättningsvis låta oss nöja med att huvudsakligen dra upp knappt könsmogen fisk och betrakta kiloexemplar som närmast otroliga jättar. Är det det, vi vill se fram emot?