Ja, det är sant!
Det är alldeles sant, men inte i dag. Men sant var det bara tills för drygt 50 år sedan.
Då kom den blåfenade tonfisken som vanligt till Öresund varje år, inte enstaka utan den kom i stora stim. Den kom från Medelhavet till svensk-danska vatten, via Atlanten och Nordsjön. Den sökte sig in i Skagerrak och Kattegatt och kom ända till Öresund under sin jakt på de stora stimmen av sill och makrill, som den levde av.
På 1920-talet simmade dessa stora tonfiskstim omkring i sundet utan att de väckte något större intresse. Garnfiskare kunde ibland bli frustrerade eftersom de värdelösa bjässarna ibland fastnade i garnen och förstörde näten. Fisken i sig var ointressant. Ingen ville äta tonfisk. Folk ville ha torsk på bordet och tonfisken kastades därför i sjön.
Men så kom nöjesfisket igång. Fiske blev en sport för dem som hade råd med dyra spö och rullar. De första entusiasterna fick resa till England, långt borta på den tiden, för att köpa rätt sorts utrustning!
Sportfisket var fött!
Och sportfiskarna ville gärna ta en dust mot de största fiskarna. Öresund blev ett eldorado för världens rika sportfiskeutövare. Bättre vatten fanns inte någon annan stans för den som var ute efter det verkliga storfisket, som till och med kunde bräcka en dust med en black marlin.
Tonfisken började hamna på matborden och plötsligt fanns en marknad för yrkesfisket. När det var som mest lönsamt,1949, drog man upp 5500 ton. Men det hade sitt pris. Sista tonfisken drogs upp 1964. Beståndet var utrotat och har ännu inte åter-etablerat sig.
Enstaka rapporter om tonfisk i dessa farvatten förekommer, men de bekräftar bara en sorgesam sanning, beståndet har inte hämtat sig: ”Först trodde man att det var säl, tumlare eller delfiner som jagade näbbgäddorna. Sedan såg man en fisk på 40-50 kilo som hoppade upp ur vattnet medans bytesfisken flydde för livet. Biologen Jens P. Jeppesen som var med om skådespelet säger att han aldrig upplevt något liknande och att det måste vara tonfik. Fram till 1960-talet var tonfisken vanlig i Öresund under sensommaren. På den tiden förekom ett storviltfiske på blåfenad tonfisk i Öresund. Dessa fiskar kunde väga tio gånger så mycket som den som skådats nu.” /Fiskejournalen
På väg mot utrotningens gräns får man världen över i alla hav upp allt mindre fiskar. I dag är många tonfiskar som dras upp ur haven inte ens könsmogna! Ändå får fisket fortsätta. Det är bara en tidsfråga innan det är slut på det. Ät därför aldrig tonfisk!
Utfiske – känns det igen?
Torsken är illa ute i dag, liksom många andra fiskar. För så gör människan. Ja, för att inte generalisera – så gör hon inte för att mätta magen. Nej så gör hon bara när hon ska mätta plånboken. Och ju större plånboken blir dess svårare är det att mätta den. Det är då rovdriften börjar göra sig gällande. Det är då hon börjar att roffa åt sig medan det finns och tänker inte på återväxt, hushållning och efterkommande generationer. ”Jag vill ha!” säger den redan övermättade och beter sig som en självisk treåringar utan självkontroll, ända tills ingenting finns kvar. Då skys inga medel längre. Då kan även myndigheter mutas till tystnad och politiker till medverkan, för då finns kapital till att göra så. Allt för den snöda vinningens skull.
Det blir så när det går business i det hela. Eller för att tala med Autentopia Blogg: ”Nu slår naturen tillbaka och det är bara de naturliga konsekvenserna av de val som vi (läs makteliten) har gjort för egen vinnings skull och som vi Orcher nu får betala för – även om vår slavhåla blivit allt mer sofiskerat inredd.” Tack till Urban Medin på DIS som tipsade om bloggen!
Av detta kan vi lära en hel del.
Vi kan lära oss att girighet kan bli till en katastrof. Och vi kan lära oss att myndigheter och regeringar inte tar sitt ansvar och en dag är det för sent.
Vår tids fiske är lika förödande nu för väldigt många arter, som det var då för tonfisken i Öresund och västerhavet. Ändå görs inget radikalt åt saken. Det handlar om stora pengar och då blir det politik av saken, med en tillskyndan till en lukrativ men destruktiv näring som får stöd av mutbara politiker, regeringar och i vår del av världen, som ni alla vet, från självaste EU.
Forskarna slår larm om risken för utfiskning, men tyngst väger yrkesfiskarnas ord om att det aldrig har funnits så mycket fisk som i dag. Och det är ju alldeles klart även för ministrar och regeringar att med större båtar, större nät och högteknologiska datorstödda ekolod, kan fångsterna bibehållas trots minskade bestånd - för en viss tid, men inte för alltid.
På flera håll i världen har fiskbestånd plötsligt kollapsat överaskande snabbt. Uppenbart är att varje bestånd har en kritisk gräns som ännu inte tycks vara identifierad utan uppnås utan förvarning. Det var det som skedde med torsken utanför Newfoundlands norra och östra kuster för 20 år sedan och trots fiskeförbud har ingen återhämtning skett! Enstaka rapporter om iakttagelser av torsk börjar dock komma, men det visar ändå på en sårbarhet som inga fiskare tog hänsyn till och politikerna ville hellre tro på penningstinna lobbyister tills det var för sent.
Så kan det gå när politikerna inte lyssnar på kritiska röster och kvalificerade vetenskapsmän och endast ”näringen” anses sitta inne med fakta, trots att det borde vara uppenbart att den talar i egen sak. Så kan det gå när politikerna slår dövörat till när röster, som faktiskt inte talar utifrån egen ekonomisk vinning, höjs. Låt oss inte förledas att tro att politikernas dövhet beror på dumhet när det är mera sannolikt att den som vanligt beror på en strävan att alltid stå upp för all sköns mäktiga profitörer beredda och i stånd att köpa politiska beslut.
”Jag skulle kanske inte kalla beslutet historiskt men jag tycker det är bra att de gick längre än kommissionen. Men fortfarande är det en högre kvot än vad havsforskningsrådet föreslog, säger Ellen Bruno, sakkunnig i marina ekosystem och fiske på Naturskyddsföreningen.” /Fria.nu
Sådana här frågor får man lyfta i media. Och till och från sker det. Och så intervjuas vår jordbruksminister. Eller som det i dag heter sedan 2010, landsbygdsminister. Och han heter för närvarande Eskil Erlandsson.
Mot överfisket och fiskerinäringen har han aldrig gått, men väl mot miljön och ett hållbart hushållande av resurserna. Har vi någonsin hört Eskil Erlandsson varna för utfiske? Har han någonsin uppmanat oss att inte äta tonfisk? Nej, men medan bestånden går ned och allt fler tonfiskar hamnar i konservburkar innan de har hunnit fortplanta sig tiger han som muren, glädjer sig åt sin egen ministerlön och den lyx han kan unna sig, utan en tanke på att hans uppdrag är miljön, men inte att i första hand värna om industrins intäkter så länge de varar.
Förvisso är detta inget unikt för Erlandsson. Samma politik har förts av alla våra jordbruksministrar. Därför finns ingen tonfisk i Öresund i dag, jordbrukspolitikens offer!
Men vad man inte får skriva, vare sig i media av följsamhets-princip eller på bloggar av risken för censur, är att många politiska beslut är beställningsjobb från industrin och att politiker är mutkolvar som låter sig bjudas under täckmanteln ”representation”. Yttrandefriheten har sina gränser.
Vissa saker får man säga
och skriva
Ja man får det! Så min kritik mot Eskil Erlandsson är acceptabel, därför att jag har inga bevis på att just han är en mutkolv och därför poängterar jag det – han kan vara en mutkolv, men jag har inga bevis. Nu var det sagt!
Vissa saker och viss kritik får man säga och skriva och komma undan med. Politikers roll är ju bland annat att klä skott för olika intressegrupper, inte minst de stora mäktiga penningintressena och då hör det till att våra politiker får ta kritik.
Ja, detta öppna samhälle behöver exempel på sitt förträffliga värnande av yttrandefriheten. De styrande över oss behöver exempel att visa upp för oss, sitt folk, för att ingjuta i oss en tro på att samhället tillåter att vi yttrar oss och har åsikter. De behöver kunna ge oss ”bevis” på att frihet råder, även om det finns en annan sanning. Och genom att jag tillåts hänga ut Erlandsson som en person som viker sig för industrifiskets krav på att få tömma haven har vårt samhälle bekräftats som både fritt, öppet och demokratiskt. Jag har fått säga min åsikt, men jag har ingen makt. Och passar det inte så ska jag väl rösta på ett annat parti. Det är det vi har parlamentarismen för, att invagga oss i föreställningen att vi kan göra våra val!
Så långt sträcker sig yttrandefriheten. Och så långt sträcker sig demokratin.
Ja, jag får till och med plädera för revolution, ifall jag vill!
Det är mycket jag får säga så länge det jag säger inte i grunden är något farligt för makten. Men om Sverige stod på randen till en revolution, då vore det med risk för internering som jag framförde revolutionära åsikter. Det är bara att lära av historien. Men nu står inte Sverige på randen till en revolution, så att tillåta sådana pläderingar kan regeringen lätt låta oss göra och använda som bevis på den stora öppenheten som vi har.
Man kan faktiskt likna det vid en majbrasa!
Javisst!
Majbrasan är fin och mysig att se på, så låt den brinna! Men övervaka den så att elden inte sprider sig för mycket!
Vilket alltså liknar: Låt folk agitera för revolution, men övervaka så att agiterandet inte sprider sig för mycket!
Och till sådan övervakning har vi ju SÄK – säkerhetspolisen, alltså ”SÄPO”!
I det här sammanhanget kan det ju vara intressant att se vilka som läser Skvitt. Vissa läser kanske för att övervaka. Men man ska kanske inte bli alltför paranoid. Det kan ju finnas enskilda personer som gillar mina inlägg och läser dem från sina arbetsdatorer.
Under Mattan blogg gjorde ett sök och fann att bland annat Rikspolisstyrelsen surfade på porrsiter. Men så gick det ju som det gjorde för bloggen och här ser man resultatet av ett sådant avslöjande: http://undermattan.com/2012/03/01/myndigheternas-favoritsajt-avslojad/
Om du har tidsnöd kan du hoppa över allt som nu följer i röd text. Det är inget du missar ändå.
På den här länken kan du se en ständigt aktuell (uppdaterad) lista på myndigheter som läser Skvitts. Klickar du på myndigheten så ser du vilka andra som myndigheten läser.
Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap MSB läste till exempel texter av Skvitt tre gånger under innevarande år: 2012-10-25, 2012-04-13 och 2012-01-25. Här kan du se en likaledes ständigt uppdaterad lista på vilka andra som denna myndighet, eller någon som där är anställd, intresserar sig för.
Andra som enligt senaste lista läser Skvitt är i bokstavsordning:
FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut
Försvarsmakten, Försäkringskassan
Inspektionen för Strategiska Produkter
Patent och Registreringsverket
Klicka på länkarna och se vilka de i övrigt läser!
Är det övervakning, eller bara nyfikenhet från vissa anställda? Det går inte att ta reda på. Men jag föredrar att gissa på att det huvudsakligen är av privat intresse som jag blir läst på datorer från ovanstående. Jag hoppas att Riksdagen och Vänsterpartiet tar intryck.
Blogginlägg om övervakning.
I dag är det inte många som agiterar för en samhällsomstörtning. Jämfört med förr finns inte ens glöden kvar. Det är som en utbränd majbrasa dagen efter. Det behövs ingen övervakning längre, när det gäller den biten. Glöden lär inte ta sig, varken vad gäller majbrasan eller revolutionen. Av det skälet kan ju Rikspolisstyrelsen sluta att följa mina inlägg. Så låt yttrandefriheten blomstra och tafsa inte på den!
Till och med hemlösa får komma till tals. Men eftersom de inte har något alls att förlora så kunde de ju vara ett politiskt hot när de ser att alla andra har det bättre. Men tyvärr är det inte så. Marxister har beskrivit dessa människor som trasproletariat och alla vet att trasproletariatet inte har kraft att resa långtgående krav. Ofta har de inte ens kraft att hålla sig nyktra. Och än mindre har de kraft att uppträda i en enad front.
Alkohol har i alla tider använts för att dämpa opinioner och tysta massorna, liksom religionen. Och han var inte först, Marx, med att 1844 säga att ”religionen är ett opium för folket”, om någon trodde det. 1839 sa till exempel Erik Gustaf Geijer ”Religion och moral förordnade såsom dövade medel mot orättvisan, äro verkligen detta opiat, som kan medföra slummer …” och ”… opiat, som ingives hopen såsom bedövningsmedel.” Först ut med metaforen lär dock Immanuel Kant ha varit, nästan ett halvsekel innan. I dag finns många andra bedövningsmedel med samma funktion, såsom sporten, TV-såpor och all annan dum ytlighet som kanalerna ständigt är fyllda av.
Bild som jag gjorde till min tidigare blogg, Åhh!-sikt och publicerad här.
Här är en annan av mina bilder. Den bygger på de bostadslösas tidning i Göteborg, FAKTUMs nummer 109 från 2011:
Du kan läsa mitt inlägg där bilden var publicerad, genom att klicka här. Det är en intervju med Camilla Henemark. Bonuslänk till GP.
Men …
vissa saker får man inte säga
och inte skriva
Tidningen FAKTUM kollade i en kritisk granskning upp hur staden tog hand om de hemlösa i jämförelse med Stockholm och Malmö. Och tidningen kom fram till att Göteborg var sämst i denna jämförelse.
Så här skriver chefredaktören för FAKTUM, Aaron Israelsson i nr 124:
”Har vi någonting att tacka kommunalrådet Dario Espiga för, han är ordförande i Social resurs-nämnd, är det att han satt en prislapp på kritisk granskning.Vi ville ta reda på vilken storstadskommun som är sämst på att ta hand om sina hemlösa, sina fattiga barnfamiljer, missbrukarna – alla som befinner sig i akut utanförskap.
I Faktumindex 2012 kom Göteborg sist av Sveriges storstäder. Dario Espiga vägrade att kommentera vår utanförskapsrankning.
Reaktionen kom istället som ett brev på posten ett par veckor senare när Social resurs i Göteborg kapade bidraget till FAKTUM med 100.000 kronor.”
Det finns olika vägar att gå för att tysta kritiska röster utan att förbjuda det fria ordet och yttrandefriheten.
Man kan rycka undan den ekonomiska mattan, så att säga.
Man brukar tala om att rösta med fötterna. Alltså, gillar jag inte en viss butik, då går jag inte dit.
Och man kan rösta med penningpungen, om man har någon och särskilt om den är riktigt stor! Det var just därför socialdemokratin en gång i tiden införde presstödet. Annonsörena ville ju inte annonsera i vänstertidningarna. Och därmed hade dessa svårt att hävda sig. Nu ser man ju på AFTONBLADET att de har väldigt gott om annonsörer. Och visste man inte det innan så ser man ju på alla annonser att det inte är en vänstertidning längre.
Generellt sett så blir annonserna färre ju längre ut på vänster kant en tidning befinner sig. Annonsörerna bestämmer tidningarnas budget, med andra ord. Och annonsörer är i allmänhet företag som tjänar pengar, stora pengar. Därför ställer de sig bakom högerpolitikerna. Eller snarare tvärt om. Högerpolitikerna ställer upp för företagen. Det är det som gör dem till högerpolitiker. De kräver kapitalism. De försvarar kapitalism. De driver sin politik så att kapitalisterna skall få det bättre och få färre restriktioner – friare tyglar och större svängrum. Och just det motsätter sig ofta vanligt folk, politiskt medvetet vänsterfolk, vänstermedia och vänsterpolitiken med stöd av arbetare och intellektuella oavsett formell utbildning.
”Oavsett formell utbildning”, ett tillägg jag gör därför att många sätter likhetstecken mellan utbildning och grad av intellekt, vilket är helt fel. Personligen, och det har jag skrivit om förr, så har jag mött enormt intellektuella arbetare med enbart folkskola och enormt korkade personer med högskoleutbildning. Så något sådan samband finns inte. Se därför aldrig upp till någon enbart på grund av personens ställning i samhället, till exempel högre chef eller rent av en landsbygdsminister Och omvänt: se aldrig ned på någon för att den saknar högre utbildning, eller kanske rent av är en missbrukare, eller hemlös FAKTUM-försäljare! Fördomar och lögner måste avvisas med besked, därför lyfter jag dessa rader med rött, så de väcker den uppmärksamhet de förtjänar.
Med annonsörernas pengar kan högermedia sprida sin version av världen och dess händelse och detta i akt och mening att vända synen på arbetarna så att de inte ifrågasätter ett samhälle som skor sig på dem. Kanske just därför en del tycks tro att det intellektuella har med utbildning att göra, inte minst de högutbildade själva.
Och likt sprinklers sprutar media nöje, hjärndöd underhållning på TV, flärd från societeten och skådespel i form av fotboll, VM och olympiader över arbetarna så att de upptas av annat än sina egna behov och intressen. Det är de flesta nyhetstidningars, herr- och damtidningars huvudsakliga uppgift.
Om AFTONBLADET hade varit en vänstertidning, ja då hade kapitalet röstat med penningpungen. Då hade du knappast sett några annonser i tidningen. Och det är ju på annonserna dagstidningarna huvudsakligen lever. Liksom våra reklamkanaler i TV och radio. Annonsörerna är alltså en maktfaktor! Och därför att företag inte ser FAKTUM som en tidning med skadligt vänstermaterial så stödjer de tidningen med annonser. Det är ju också bra för tidningarnas egen image.
Men i Proletären ser du inga annonser och kanske vill inte tidningen ha några heller. I vart fall inte från förtag, men kommunala myndigheter, Försäkringskassan med flera, skulle nog gå an. Just nu lägger Västra Götaland-regionen stora pengar på en annonskampanj för Folktandvården istället för att sänka priserna, men de annonserar inte i Proletären, som gissningsvis hade accepterat deras stöd.
Det är så det fungerar. Man får inte säga vad man vill utan att det får konsekvenser. Det finns någon som styr och ställer och som bestämmer – i slutänden! Pengar är makt! Därför behöver det inte alla gånger handla om censur, men det får samma effekt. Censur är dock som bekant både gammalt och beprövat och lär aldrig bli omodernt så länge samhället är uppbyggt så att vissa lever på andras bekostnad. Censuren kommer att bestå och tas till när den behövs, (även långt efter att den blåfenade tonfisken eventuellt är fullständigt utrotad), som jag skrev nyligen i en kommentar:
”Censur har lika många år på nacken som klassamhället.
Klassamhällets vinnare har allt att vinna på att orättvisan består och sanningsägare måste tystas.”
Folket ska inte få veta sanningen, för då vill folket inte vara med. Kunskap är makt och därför ska kunskapen förbehållas eliten. Så var det förr och så är det än i dag. Så kommer det att förbli så länge en minoritet styr över en majoritet. Och just så är det i dag lika väl som förr. RUT-avdragsgill läxhjälp, som lanserats av Alliansen, fyller just den funktionen.
Det finns de som för befälet
Det gäller i liten skala lika väl som globalt. Och det är lättast att inse det om vi kikar i den lilla skalan. Kommunalrådet Dario Espiga är inte bara en till växten liten man, utan även en ganska obetydlig politiker i Göteborg. Men han är en sann streber med makt att strypa intäkterna till FAKTUM när tidningen kritiserar det han själv är boss för.
Och din chef säger du inte vad som helst till. Inte ens om det är en obetydlig chef med många chefer över sig. Det kan kosta dig en löneförhöjning eller avsked och därmed är din yttrandefrihet kringgärdad och beskuren. Chefen för befälet. Du sitter i rävsaxen! Det krävs mod att säga att den blåfenade tonfiken måste fredas för att inte utrotas om din chef heller tar en löneförhöjning för att låta rovfisket fortsätta! Det är därför chefer har höga löner. Egentligen fungerar det som mutor, givetvis utan att i juridisk mening vara det. Det är ju eliten som bestämmer lagarna, såväl skrivna som oskrivna.
Det behövs inte mycket makt för att inskränka din frispråkighet. Det krävs inte heller vapenmakt för att påverka andra att lyda givna order och rätta in sig i ledet. Det kan vi lära oss av historien, alltså det som räknas som humaniora, vilket Svenskt näringsliv (en av maktfaktorerna i Sverige) vill att man inte ska få studielån för att läsa. Det är ju inte bra om vi lär oss av historien. ”Vi vill inte peka ut några särskilda utbildningar. Det handlar om utbildningar som inte ger individen någonting vad gäller arbetsmarknaden i framtiden.” / Ett steg i taget
”Men frågan är då: om ‘näringslivet’ ger ut skollitteratur i ämnen som samhällskunskap och historia, vill detta ‘näringsliv’ då erkänna sina egna synder?”
(Syftar på baggböleriet bland annat.)
Men låt oss lära lite av historien! Vi kan till exempel lära av de Soto! Han som förde befälet över de conquistadorer som var först med att tränga in i Nordamerika i jakt efter guld, som de aldrig hittade. Hela expeditionen var en katastrof, såväl för dem själva som för indianerna. Men för att vara säker på sina soldaters lojalitet så instruerade de Soto den officer som skulle rekognosera inåt landet att sända två olika rapporter tillbaka till honom. Den ena skulle beskriva verkligheten och den skulle endast de Soto själv läsa. Den andra skulle bara ta fram det positiva och fanns det inget positivt så fick han hitta på så mycket hans fantasi dög till. Den rapporten skulle läsas upp för de Sotos män.
Kunskap är makt!
Denne grymma indianslaktare hedrades med att få ge namn åt ett amerikanskt bilmärke.
Det hade inte fungerat om amerikanska barn i skolan hade fått läsa sanningen om honom!
Det är samma uppdrag pressen i dag har, att likt de Sotos officer skriva rapporter som ska läsas upp för folket, för oss, men inte för våra ledare! Men i skolan får vi lära oss att ”den fria pressen” är ”den tredje statsmakten”! Alltså den makt som skall balansera de styrande. Skolan är som pressen och skolan är som de Sotos officer. Den ger oss ”rapporter” som skall fostra oss till lydiga soldater i kapitalets armé, på samma sätt som romarrikets gladiatorskolor inte hade intresse av lära ut annat än vad gladiatorerna behövde kunna för att förnöja Roms överklass.
Och pressen, ja om den över lag skulle ge oss ”fel rapport”, den sanna rapporten, alltså den som så att säga var ämnad för de Soto, då sviker annonsörena – så som de sviker vänsterpressen – och i värsta fall drabbas pressen av censur.
Censur
Att utsätta en tidning för censur är drastiskt och iögonenfallande. Folk ser det med sina egna ögon. Därför bör varje regering som vill framstå som demokratisk undvika censur så långt det går. Men det är inte länge sedan, i mitt tidsperspektiv, som det var andra tider. Och då censur verkligen drabbade svenska tidningar. Så här skrev jag i en kommentar (samma inlägg som citerats tidigare):
”Under andra världskriget censurerades bland annat Göteborgs Handels och Sjöfartstidning många gånger. Tidningen kunde komma ut med stora vita rutor eller en hel vit sida. Det var de av myndigheterna bortplockade artiklarnas plats. Folk kunde alltså se att censuren hade sagt sitt. Så tydligt är det inte med bloggarna. http://www.erixon.com/2/segerstedt.htm
Mindre känt är att tidningen TROTS ALLT belades med distributionsförbud och hela upplagor konfiskerades under kriget.
Då var den svenska regeringen antingen rädd för Hitler, eller i vissa fall på hans sida. Vi kallade oss ‘neutrala’, men böjde oss för Berlin.
Nu är den svenska regeringen mest rädd för att sanningen ska komma fram – sanningen om regeringens ljusskyggaste beslut. Men sådant är ju inte unikt i världshistorien och nazistregeringen i Tyskland är ett gott exempel. Den svenska allians-regeringen lika så. Det bådar inte gott!”
Men jag skrev också:
”Man kan ju göra vad man vill så länge folk inte vet vad som försiggår. En blogg som bara lägger sig till ro är inget konstigt. Och kan man inte längre skriva på sin blogg så kan ju inte skribenten berätta. Och även om det finns ganska välbesökta bloggar så har de inte samma ‘upplaga’ som de stora tidningarna. Därför märks det inte på samma sätt om blogg stängs ned som om en tidning skulle stoppas av myndigheterna. Därför måste vi alla skriva om det för att det ska få största möjliga uppmärksamhet. Det är därför som jag lovar UM att skriva än en gång om saken.”
För att värna om friheten och yttrandefriheten uppmanar jag alla som lägger märke till att en blogg har stängts av och tagits bort att uppmärksamma det på varje tänkbart sätt!
Får du till exempel läsa i vår ”fria press”, dagstidningarna, att Eskil Erlandsson ljuger eller förtiger sanningen om att vår vargstam är genetiskt degenererad? Jag tror inte det. Han har säkert inte heller sagt ett ord om att den blåfenade tonfisken borde fridlysas värden över och att EU borde arbeta för ett sådan fiskestopp. Ursäkta mig om jag har missat det i så fall. Men en sak kan jag inte ha missat. Om han hade kraftfullt uppmanat oss att inte köpa tonfisk, varken hel, i konserv eller på pizza, då borde det vara känt för oss alla.
Vad mera än vargstammens ”sundhet” ljuger han om? Och vad mera ljuger andra politiker om? Är de kanske rent av kriminella? Sysslar de med vapenexport i strid med fattade beslut om förbud att exportera vapen till diktaturer och krigsförande stater? Tja, vad vet jag? Eller snarare; vågar jag påstå att de ljuger och begår kriminella handlingar utan att min blogg släcks ned?
Jovisst, pressen har ifrågasatt en hel del ibland, men inte att våra politiker är kriminella. Eller, jo, det har faktiskt hänt! Men det är undantag och då blir det tillrättavisning: EXPRESSEN påstod att en hel drös politiker var kriminella: ”Expressen utpekar felaktigt 44 politiker som kriminella” - men tog bort det från nätet senare. Se bild här, om den kan få ligga kvar på nätet, vill säga. (”Och din chef säger du inte vad som helst till. Inte ens…”)
Med bloggar är det helt annorlunda än med den ”fria pressen”!
Bloggar styrs inte av annonsörer och de får inget ekonomiskt bistånd från myndigheterna eller andra samhällsinstitutioner. De har inte ens något samhälls- eller grundlagsskydd!
Bloggar har inte ens krav på sig att läsas och därför finns alla sorts bloggar, personliga bloggar, mode-bloggar, nöjes-bloggar, intresse-bloggar osv. En bloggare vill i allmänhet bli läst, men skriver precis vad den vill utan att snegla på besöksräknaren. Men så kan inte tidningarna göra. De måste sälja och då gäller det att tillfredsställa största möjliga publik. och det påverkar givetvis vad du får läsa i tidningarna. Låt mig ta ett exempel.
Tillbaka till havet, men inte till tonfisken denna gång.
Varje år dödas cirka fem personer av hajattacker. Under perioden 2000-2010 undersökte ett forskningsteam amerikanska och australiensiska dagstidningar och kunde konstatera att 52 % av alla artiklar om haj handlade om dessa sällsynta attacker (publicerat i tidskriften Conservation Biology). Därmed skapar pressen en negativ bild av hajen utan att det är deras uppsåtliga avsikt. Det är vanligare att pressen beskriver hajar som farliga rovdjur än att de nämner att fiskindustrin dödar uppåt 100 miljoner hajar varje år och vissa arter är lika hotade som tonfisken.
Media är alltså inte något att lita på alltför mycket och inget talar för att media skulle vara trovärdigare än många bloggar. Men talar man med folk och hänvisar till en blogg bemöts man ofta med en viss skepsis, trots att det finns bloggar vars skribenter är minst lika noga med att ta reda på fakta och trots att tidningarna ibland medvetet ljuger för att tillgodose starka politiska och därmed i grund och botten ekonomiska intressenter.
Bloggare kan alltså skriva med en större frihet, men som sagt, bloggar har inget grundlagsskydd. En bloggare kan förvisso stärka sin juridiska ställning genom att skribenten registrerar sig som ansvarig utgivare. Men det är mycket ovanligt. Och inte ens det ger i praktiken något skydd eftersom den portal bloggen är upplagd på kan stänga av bloggaren med hänvisning till det snåriga avtal som i praktiken ger portalen alla rättigheter.
Bloggar kan alltså behandlas på ett helt annat sätt än pressen. De har inte ens samma pondus, även när de är mycket seriösa och bedriver verklig undersökande journalistik. Passar det inte överheten och rotar de för mycket i överhetens byk, då kan de stängas ned genom att en myndighet framför sin önskan till portalens ägare. Det har hänt mer än en gång! Och vem tjänar på det? de Soto är död, men det finns många andra som är både hans andas barn och mycket mäktigare.
Det är alltså de som har makt! De kan! Den makt som kommer ur gedigna penningpungar och politiska etablissemang till exempel. För så har det ju alltid varit alltsedan mänskligheten ordnade sig i samhällen med härskare och härskade.
Bloggar stängs av!
Och den som söker på Google kanske har märkt att allting kan hittas där, nästan. Bara nästan. Visst, allt har ju inte publicerats på nätet och kan därför inte heller hittas. Men varför händer det att man ibland inte hittar det som har funnits där?
Det har tagits bort. Så enkelt är det. Och frågan är av vem. Den frågan har flera svar.
Det kan ha tagits bort av den som lade upp det på nätet. Det kan också har tagits bort av någon annan. Det kan vara en person som har blivit omtalad på ett sätt den inte gillar. Då kan det tas bort ifall den missnöjde vill betala priset till siten som ordnar sådana saker. Och det kan ha tagits bort av Google som inte tycker det motsvara deras policy, eller efter påtryckningar av regeringar.
Vi ska vara medvetna om det!
Sa jag inte det?
Det finns olika vägar att gå för att tysta kritiska röster utan att förbjuda det fria ordet och yttrandefriheten.
”Husrannsakan skedde på onsdagseftermiddagen i bloggarens lägenhet i Skåne där hans hustru och två barn var hemma. Tre poliser genomförde husrannsakan, som var beordrad av kammaråklagare Peter Larsson vid internationella åklagarkammaren i Göteborg.
– De tog hans, min och barnens datorer. De tog till och med min sons play-station, säger hustrun till TT.” /DN
Kommentar på svenskamord.se: ”En bloggare från Skåne har gripits av polis misstänkt för bland annat hot mot tjänsteman. Den 43-årige mannen greps i sitt hem på tisdagsförmiddagen, anhölls och fördes till Jönköping för förhör.
Polisen i Jönköping vill inte kommentera TT:s uppgifter om att mannen gripits med anledning av något han skrivit på sin blogg. Förundersökningen leds av internationella åklagarkammaren i Göteborg där ingen ansvarig gått att nå.
Husrannsakan skedde på onsdagseftermiddagen i bloggarens lägenhet i Skåne där hans hustru och två barn var hemma. Tre poliser genomförde husrannsakan, som var beordrad av kammaråklagare Peter Larsson vid internationella åklagarkammaren i Göteborg. Jaha- är ‘hot mot tjänsteman’ alltså en fegärta till åklagare som nu eget ärende gör slag i saken genom sin myndighetsutövning…. ? För jag gissar att ‘hotet’ annars uppkommit vid gripandet – i så fall måste det ju finnas någon annan ursprunglig orsak till detta… ???” /Zappa/
Hotet: ”Jag är dömd i en korrupt vapenhärva. Jag har bevisning om vilka av polisens infiltratörer som köpte vapen. Jag har skickat skadeståndskrav till
utredarna som utreder vapenhärvan. Och jag har skickat skadeståndskrav till åklagarna. Det ansåg de plötsligt var hot.” Så förklarar bloggaren själv det hot han misstänks för. /polismyndighten.files.wordpress.com
”Den svenske bloggaren Corruptio, som i tisdags anhölls misstänkt för ofredande, har bedrivit en lång och intensiv granskning av den svenska poliskåren. Nu är han fri och anklagar den svenska polisen för korruption och mörkläggning.– De är rädda för en barnporrfilm med Göran Lindberg och andra poliser, säger Corruptio till Nyheter24.”
”Regimkritisk bloggare gripen av polis. Bloggaren har skrivit om den kontroversiella och i stora delar nedtystade härvan runt vapenhandlaren Ahlbergs, där polisen själva förde ut illegala vapen på den svarta marknaden. Vapen som sedan kom att användas till grov organiserad brottslighet, enligt bloggaren, bland annat vid polisskotten i Malexander.”
_______________
Länkarna nedan kanske inte fungerar. Sidorna kan ha blivit censurerade när du klickar på dem.
Yttrandefriheten är ett skämt – NY CENSUR
Pressmeddelande 2012-12-13 från Undermattan.com
För säkerhets skull finns även en backup:
Pressmeddelande 2012-12-13 från Undermattan.com
OBS! – 80% av materialet på sajten fattas eftersom det blockeras av blog.com
2012-12-22 Swedish military reportedly shuts down pro-WikiLeaks transparency websites
Stängd: http://www.corruptio.blog.com/
Stängd: Kristofferhell.org
Borttagna länkar: Felväsendet
Hur ska det gå?
Det är det som är frågan. Hur ska det gå med det fria ordet på Internet i framtiden? Ser vi en trend mot allt mer kontroll trots att politikerna säger sig värna om yttrandefriheten på nätet?
Nog låter Carl Bildt inte alldeles övertygande på rösten i sista meningen här. Det låter som att han för fram demagogi istället för vad han egentligen menar. Det är ovanligt för att vara han. Han brukar alltid kunna hålla masken, men den här gången haltar det en aning. Jag hoppas inte videon tas bort, men garantier finns ju inte som ju ovan har visats.
Jag tror det beror mycket på oss själva, att vi kan säga stopp när friheten naggas i kanten, istället för att låta den inskränkas bit för bit. ”Många kritiker jämför nya kontroversiella lagförslag med hur diktaturer som Kina och Iran stoppar tillgången till internet” /AB
”Nu stoppar Kina anonymiteten på sociala nätverk. Alla internetanvändare i hela landet måste hädanefter anmäla sin identitet till internetleverantörerna. En skärpning av tidigare regler antogs den gångna veckan av Kinas folkkongress.” / SvD
Fyra fall av ingripanden har nämnts, varav två nämns i länkar ovan.
Hur många avstängda bloggar kan det förekomma? Hur stort är mörkertalet? Hur ska man få veta det?
Frågor utan svar!
Tidigare av Skvitt:
Internet-censur, inte bara i Kina!
Alltså, har du en blogg, skriv om censuren! Berätta vad du vet! Kommentera gärna här!
