Spelmannen ”Gåsvikarn” Anders Andersson på Väddö levde och verkade 1816 -1887. Han var vida känd och spelade både fiol och klarinett. Båda instrumenten syns på bilden, som är tagen vid Berns salonger i Stockholm, vilket säger något om hans arbetsfält. Gåsvikarns klarinett såldes på auktionen efter hans död för drygt 130 år sedan och blev sedan liggande i ospelbart skick uppe på ett skåp, där den fungerade som spindelbo. Han hade själv inte kunnat spela på den "på ålderdomen", så den hade inte ljudit på ca 140 år, när jag som en vänlig gåva fick den i min ägo 2018.
Clik here to view.
Nu är den helrenoverad av mästaren Kenneth Schlaich i Stockholm, efter att först ha legat på "återfuktning" i några månader, och jag fick den åter i min hand i augusti 2019. Det var en mycket speciell känsla att först få höra hur den lät.
Det blev sedan att vänja fingrarna vid en del andra grepp än på min moderna klarinett, eftersom den här har en enklare mekanik och vissa toner blir renare om man lägger till en klaff, ungefär som när man tar gaffelgrepp på en del blockflöjter, på andra inte.
Jag har nu ägnat en del tid åt att framställt en grepptabell för kommande generationer. Jag tillhör ju ”riskgruppen” 75 + och vet nu i Coronatiden, ännu mindre än tidigare, hur mycket tid jag har på mig. Tanken var ju att fara på spelmansstämmor i sommar och presentera den gamla pipan. Nu blir det väl inte så mycket av med det. Så jag försöker nu finna andra vägar för att i alla fall få den att låta.
Efter "Gåsvikarn" själv finns det ju ett begränsat antal låtar bevarade. Botaniserar i äldre repertoar av olika slag, som passar den gamla klarinettens ton. Gamla folkmelodier känns rätt, någon Bellman-epistel och låtar efter August Frank förstås. "Klockar-mors livstycke" kan ju passa, eftersom far var klockare och min mor kallades just ”klockar-mor”. En del gamla jazzlåtar funkar också. De är ungefär jämnåriga med pipan och jag vill testa dess möjligheter.
Så nu ägnar jag karantäntiden åt, att på egen hand med primitiv utrustning och många omtagningar först spela in gitarr komp och sedan lägga klarinetten till detta, plus att sedan bildsätta resultatet med egna bilder ur ett rikt bildarkiv. Lite skit i hörnen blir det, när mina gamla fingrarna inte lyder mina musikaliska intentioner, men hellre det än inget alls, tänker jag och hoppas på bättre tider.
Nedan finns två exempel på vad som pågår.
Nedan finns två exempel på vad som pågår.