Tänk att JAG – MOI! – skapat FYRA FANTASTISKA nya människor!

Lilla jag!!!

Okey´rå, jag hade liiiite hjälp ifrån två olika män…..men ändå!!

MOI!!!

IDAG anser Samhället att son nr 2 är vuxen!

Han fyller 18 år idag!

OM han ska beskrivas i media skulle man omnämna honom som ”en ung man”, och inte en ”ungdom” eller en ”kille”….

Fr o m idag kan ha gifta sig, skriva under alla papper själv, bestämma själv om han ska flytta till Haparanda eller Florida…..

….. och jag får bjuda honom på alkohol i hemmet, och på en restaurang, om jag vill. Men han får inte köpa ut alkohol själv på Systemet. Än:

”Ajjabajja! Du är vuxen i lagens mening, och kan sättas i fängelse om du begår något allvarligt brott, men du får inte köpa alkohol åt dej själv på Systemet! Däremot får du gå på restaurang och beställa ett glas vin eller öl!”

Storing var Efterlängtad. Jag hade längtat i 10 år efter att få ett barn till – ett syskon till Äldste Sonen! Jag hade längtat så efter att få fleeeeer baaaarn! Jag ville ju egentligen ha 6 barn, ganska tätt….

…men livet blir inte alltid som man tänkt. Nästan aldrig faktiskt. Iallafall om man är jag.

Så kom då Storing! Efter Värsta Hemska Förlossningen (fyyy faaan!) låg där en liten (fast min största baby av alla fyra!) ”groda” på min arm. Mitt Andra Barn. Min Andre Son.

 Fantastiskt!! Underbart!! Härligt…..

MEN!

Envis som synden. Gav mej en match som hette duga.

JAG är envis. Men ofta undrade jag om jag inte funnit min överman.

Att stå fast vid sina ”nej” och gränser, var inte längre en ”dans på rosor” – det blev ”en kamp på rosentaggarna”! Kära nån, vad ARG en liten kille kan vara! Jag, som tyckte jag kämpat med Äldste sonen! Jag insåg att treårs-trotset med honom hade varit som en havsbris. I jämförelse.

Dessutom fanns det ju två små killar till i vår familj.

Stackars Storing, fick inte vara minst så länge. Knappt ett år! Sen kom Mellan och försökte ta plats.

Klart man blir ARG! Liksom. Som den lilla storebror han var….

Men OJ, vilken ansvarskänsla han kände, den lille mannen! Oj oj oj! Han hade fullt upp, när vi gick i affärer tex, att hålla reda på sina småsyskon, hur mycket vi än bedyrade att vi vuxna skulle göra det….

Ett storasyskon är ett Storasyskon - alltid! Läs boken: "Äldst, yngst eller mittemellan"
 av Elisabeth Schönbeck, så förstår du bättre. Det gjorde iallafall jag. Jag förstod 
både mej själv, mina barn och mina syskon bättre. Min mamma, 

Tänk att JAG – MOI! – skapat FYRA FANTASTISKA nya människor!
Lilla jag!!!
Okey´rå, jag hade liiiite hjälp ifrån två olika män…..men ändå!!

MOI!!!
IDAG anser Samhället att son nr 2 är vuxen!
Han fyller 18 år idag!
OM han ska beskrivas i media skulle man omnämna honom som ”en ung man”, och inte en ”ungdom” eller en ”kille”….

Fr o m idag kan ha gifta sig, skriva under alla papper själv, bestämma själv om han ska flytta till Haparanda eller Florida…..
….. och jag får bjuda honom på alkohol i hemmet, och på en restaurang, om jag vill. Men han får inte köpa ut alkohol själv på Systemet. Än:
”Ajjabajja! Du är vuxen i lagens mening, och kan sättas i fängelse om du begår något allvarligt brott, men du får inte köpa alkohol åt dej själv på Systemet! Däremot får du gå på restaurang och beställa ett glas vin eller öl!”

Storing var Efterlängtad. Jag hade längtat i 10 år efter att få ett barn till – ett syskon till Äldste Sonen! Jag hade längtat så efter att få fleeeeer baaaarn! Jag ville ju egentligen ha 6 barn, ganska tätt….
…men livet blir inte alltid som man tänkt. Nästan aldrig faktiskt. Iallafall om man är jag.
Så kom då Storing! Efter Värsta Hemska Förlossningen (fyyy faaan!) låg där en liten (fast min största baby av alla fyra!) ”groda” på min arm. Mitt Andra Barn. Min Andre Son.
 Fantastiskt!! Underbart!! Härligt…..

MEN!
Envis som synden. Gav mej en match som hette duga.
JAG är envis. Men ofta undrade jag om jag inte funnit min överman.
Att stå fast vid sina ”nej” och gränser, var inte längre en ”dans på rosor” – det blev ”en kamp på rosentaggarna”! Kära nån, vad ARG en liten kille kan vara! Jag, som tyckte jag kämpat med Äldste sonen! Jag insåg att treårs-trotset med honom hade varit som en havsbris. I jämförelse.

Dessutom fanns det ju två små killar till i vår familj.
Stackars Storing, fick inte vara minst så länge. Knappt ett år! Sen kom Mellan och försökte ta plats.
Klart man blir ARG! Liksom. Som den lilla storebror han var….

Men OJ, vilken ansvarskänsla han kände, den lille mannen! Oj oj oj! Han hade fullt upp, när vi gick i affärer tex, att hålla reda på sina småsyskon, hur mycket vi än bedyrade att vi vuxna skulle göra det….

Ett storasyskon är ett Storasyskon - alltid! Läs boken: "Äldst, yngst eller mittemellan"
  av Elisabeth Schönbeck, så förstår du bättre. Det gjorde iallafall jag. Jag förstod 
 både mej själv, mina barn och mina syskon bättre. Min mamma, 
 min pappa och alla andra.  Läs den!
När Storing blev Tonåring, hade han ETT utbrott, vad jag minns och direkt efter utbrottet förklarade han tröstande för mej att han kommit i tonåren och därför blev ”sådär”…..
….. men i Verkligheten hade alla utbrott under barndomsåren rett ut saker och ting för honom, tror jag, för finare och härligare tonåring får man leta efter!

Och jag kan säga till Storing, såsom min mamma sa till mej: ”Du var värre än båda dina syskon tillsammans när du var liten!”. Men fyfaan så bra det blir i slutänden!!
Storing blev ”vuxen” och mogen när han blev tonåring! Dom sista åren av tonårsskapet har bara varit härliga!
Storing har blivit en Mogen och Klok och Ansvarsfull ung man!
Och jag är såååå STOLT så att jag nästan spricker!!

GRATTIS UNDERBARA STORING!!!
Jag älskar dej!