Jag är så less! Det kryper i mej och jag vet inte vad jag ska göra åt mej. Har känt så här flera dagar nu. Nån form av rastlöshet, att jag är uttråkad men samtidigt att jag inte vill vara bland folk.
Barnen har varit här en vecka. Det var den jobbigaste veckan på länge. De var ovanligt gnälliga. Såklart tänker jag att det är för att jag är som jag är. Att jag inte gjort nåt med dem utan bara suttit där jag hamnat och önskat att dagarna ska gå. Jag har inte orkat helt enkelt. Men så sa min samtalsterapeut att jag ska träna på att tänka på vad jag faktiskt gör med dem. Så.. här kommer min egenterapi. Jag har bland annat gått två långa promenader med dottern där vi fått chans att prata för oss själva. Jag var också uppe en natt när hon var hos en kompis och väntade på henne så vi kunde ha lite mys innan hon gick och lade sej. Jag har varit på stan med den känsliga sonen. Den funderande har jag funderat med, atomer, atomklyvning och celler var det denna gång. Jag har med de två äldsta sönerna tittat på två olika filmer två olika kvällar. Med de två yngsta har jag målat. Med lillen har jag gjort fingerlekar. Vi har också haft mysmiddag med kinamat alla tillsammans. Ja, jag inser, jag har inte BARA suttit av tid..
Idag for de. Jag trodde tystnaden skulle göra mej gott. Att min förvirring skulle släppa taget. Jag har varit så fumlig och förvirrad nu så jag knappt känner igen mej själv. Idag skulle jag tex dammsuga och gjorde det. När jag var klar stängde jag av dammsugaren och ställde den åt sidan. Nu ikväll insåg jag att jag stannat mitt i ett rum. HUR kunde jag på riktigt tro, halvvägs i ett rum, att jag var klar??? Så alla saker jag tappar.. Alla knasiga citat jag rör ihop och tror att jag får till..
Har hittat ett bra ställe att avreagera mej på, ett ställe som får ta en stor del av min frustration. Twitter. Så otroligt dumma saker folk skriver. En man som i sin presentation själv säger att han är högintelligent och sen skriver det ena mer ologiska än det andra. Folk som är sura på alla invandrare och kommer med de mest idiotiska av argument. Det påminner om sången ”bögarnas fel” fast dessa människor är allvarliga. De skriver om kamphundar som man inte får tycka nåt annat om än att det är ägarnas fel om hunden inte blir snäll. Jag har sagt vad jag tycker och säger det igen. Alla hundraser går att få till bra om rätt person med rätt kunskap har dem. Men alla hundar har också instinkter som de är avlade på. Det kan man inte bortse från. Vissa raser är svårare att få till. Vissa har närmare till kamp än andra. Att hävda motsatsen är som att be en grytjägare att köpa en stor sävlig new foundland och säga att det går att träna alla hundraser, det är upp till honom själv. Eller att be ett vaktbolag köpa en ängslig collie. Eller en dragförare att köpa en nakenhund. Förutsättningarna är inte lika! Nästa sak jag också blivit halvt tokig på är diskusionen om hurvida homosexuella, nekrofiler och pedofiler är likadana. Alla är ju onormala och tänder inte på standard. Många är födda med det och många han ha det utan att för den sakens skull leva ut det. De är alltså avvikande och psykisk inkorrekta. Eh? Jag kan hålla med om att ingen av dem är standard, så långt allt okej. Men sen.. Som jag lärt mej är homo-hetero-bi bara vilket kön man dras till. De andra två är klassade som psykiska sjukdomar. På den första är men två om saken och eniga (såklart finns alltid undantag med de är också brottsliga), men på de sistnämna begår man övergrepp. Pedofili kan man lida av vare sej man är homo eller hetero. Som nån skrev, -men man kan inte vara pedosexuell.. Nu blev det långt och jag vet inte hur väl jag höll mej till tråden.
Nu på har jag tagit en ensam promenad. Det fick mej inte heller att känna mej bättre till mods.. Dock måste tilläggas att jag inte alls är deprimerad eller nåt sånt. Bara.. less. Tog iaf en sväng till biblioteket och ställde mej vid de hyllor jag trodde det skulle vara minst folk. Så nu ska trollet börja läsa fysik, relativitetsteori och hur det är att vara en knivman.
