Jag fick ett mejl av en förälder. Det var ett långt och mycket fint mejl. I det står det bland annat så här:
"Jag tycker att ADD bara nämns i förbifarten till ADHD för det mesta. Lite lite om att det finns den lugna varianten men sen fortsätter texten ofta med det som gäller Hyper.
Trots att jag jobbar med ungdomar som har autism, asperger m.m så har jag lyckats missa ADD!!! Vad säger det!? Då har jag ändå läst 2 årig distans kurs om autism och 15 poäng om pedagogik med inriktning spec.ped. Jag har hört det förstås men det har liksom slunkit förbi mig, inte lagt någon vikt vid det (även mina kollegor visade det sig). Detta tycker jag talar för att ADD skulle behöva "stå för sig själv" lite mer! Att vi kom på det gällande mitt barn var när jag pratade med spec.peden som vi har handledning med på mitt jobb och jag berättade om vår situation och hon undrade om det inte kunde vara ADD? Då började polletten trilla ner.....Som för så många andra så har det inte märkts så mycket förens i högstadiet och även kanske maskerats av livslång sjukdom."
 |
| Människor med adhd utan hyperaktivitet (med eller utan svårigheter inom det autistiska området) är väldigt ofta dolda. Vi ser dem inte, för de tar ingen plats och vi vet inte vad vi skall leta efter - och sist men inte minst, de har ingen som för deras talan. (Barnen på bilden har inget med texten att göra, annat än att symbolisera barnet med add som inte syns). |
Jag upplever, precis som författaren till mejlet ovan att ADD liksom försvinner ut i bruset av alla andra npf-diagnoser. Att ADD behöver bli särskilt från ADHD för det är så stor skillnad på de två diagnoserna. För att ADD behöver få lite extra uppmärksamhet så vi börjar hitta barnen med ADD-svårigheter tidigare än nu i högstadiet, gymnasiet när man börjat få "följdsjukdomar". En del vuxna tycks tro att ADD inte är så "farligt", man märker ju inte av dem som har ADD-diagnos och det måste ju betyda att de inte behöver så mycket hjälp. Jag tror att det är tvärtom. Om du har svårigheter som betecknas ADD har du svårt att få igång din motor och att hålla igång den, vilket innebär att du som person antingen får väldigt lite gjort eller inget alls - och ingen märker detta eftersom du ofta bara upplevs som blyg, seg, långsam och ointresserad. Livet passerar förbi dig och du sitter liksom bredvid... (Tro nu inte att jag tar ett steg bort från de andra npf-diagnoserna - alla är lika viktiga, men just därför, för att alla diangoser, alla svårigheter inom npf-området är lika viktiga behöver vi belysa ADD-problematiken lite extra).
Vårens öppna föreläsningar om barn med add (med eller utan autism/aspergers) "Add- den bortglömda diagnosen"får du gärna gå in och läsa om här och du får väldigt gärna hjälpa mig att sprida detta eftersom jag numera jobbar så gott som heltid på skolan för barn med npf-diagnoser vilket gör att jag inte har tid att sprida informationen själv.
Tack för hjälpen!
(Var det någon som provade att starta några "goda spiraler" idag? Själv glömde jag av det i allt skolplaneringsarbete, ska försöka imorgon igen).