jag läste en dikt för första gången inför publik häromveckan, det var en fin upplevelse. man brukar ju kalla det utomkroppslig när man inte känner igen sig själv, och det var i och för sig så att jag inte kände igen min egen röst, men det var en inomkroppslig upplevelse helt klart. nervösare hjärta och mage får man leta efter. det gick ganska bra och jag fick nog blodad tand. det var inte sista gången.
lyssnar fortfarande på winnerbäck och frysen har fyllts med mera älgkött och jag undrar vart hösten tog vägen när snömyset landade så fint utanför mitt fönster.
