Jag träffar ofta människor som inte riktigt förstår hur mycket som kan bli svårt vid npf-svårigheter, om man inte får det stöd, det bemötandet, den förståelsen man behöver.
Fast å andra sidan...
Om man inte ser att man inte ser - hur ska man då förstå att man inte förstår?
Det gör väl ingen av oss egentligen. Ser det vi inte ser, alltså...?
Fast å andra sidan...
Om man inte ser att man inte ser - hur ska man då förstå att man inte förstår?
Det gör väl ingen av oss egentligen. Ser det vi inte ser, alltså...?