Och det kan jag inte glömma. Du följer mig i tankarna vart än jag går eller är. Det är bra att ha en vän som alltid finns i bakgrunden. 
Jag minns förr, då det första året när jag bloggade och vad än jag gjorde så följde kameran eller bloggtankarna med. Infall och inspiration kom till mig tätt i följd hela tiden, så att jag till sist fick börja anteckna för att inte glömma vad det var jag just hade kommit på att jag ville skriva om. Annat är det nu… 
Fast även nu har jag dagar som får mig att vilja tota ihop flera inlägg, om allt eller inget.
Jag är mer avslappnad nu, i mitt bloggande. Glömmer bort att skriva under flera dagar ibland, om jag har något speciellt för mig. Fast sen…kommer jag tillbaka. Igen och igen och igen.
Till dig. Kära blogg. Och till er som läser.
Tänkte ha sovmorgon imorgon, efter första arbetsveckan som känns så bra. Because I’m worth it!
Postat i:AftonbladetBlogg
