Jag är och har alltid varit motståndare till dödsstraff, men det finns ett brott som gör mig ambivalent även vad det gäller denna fråga…och det är våldtäkt.
Män som våldtar, som så djupt och vidrigt kränker en kvinna, på vilket sätt är de berättigade till liv, till existens, oavsett kultur, tid och plats?
Vi har alla läst om de vidriga våldtäkterna i Indien, delvis religiöst och kulturellt betingade. Vi känner väl till kvinnosynen i religiös ambrahamitisk kultur och nej, kristendomen är inte bättre. Det var så sent som 1965 när våldtäkt förbjöds inom äktenskapet i Sverige.
Våldtäkt är en så grov kränkning, ett så djupt sår i själen…att det aldrig läker. Det är att likställa med ett mord, ett mord på det jämställda, tillitsfulla och fria livet. Drabbade kvinnor lär få leva med en sönderslitande härva av taggtråd i sin själ livet ut…
Jag har reagerat starkt känslomässigt när jag läst om våldtäkterna i Indien och jag reagerade lika starkt när jag läste detta…och ja, jag skulle inte protestera om våldtäktsmännen dödades som samhällets reaktion. Jag kan inte reagera mot att män straffas så när de begått ett så vidrigt brott och ärligt, jag skulle kunna ta jobbet som bödel. Män som mot kvinnans vilja, styrkt och bevisat bortom rimligt tvivel, våldtagit och kränkt dem så djupt har inget existensberättigande oavsett plats, tid, kultur.
Vi skall ha respekt för livet, för individens rätt, men ingen tillåter galna hundar som jagar fritt i folksamlingar eller efter individer, varför tillåta galna män som jagar och våldtar? På vilket vis är dessa män skyddsvärda? Män som anser det vara deras rätt att utnyttja kvinnor med våld, som ser dem som sitt privata ”tömningskärl”, vilket existensberättigande har de?
