Dagen idag har ägnats åt teambuilding. Ganska intressant med tanke på att det var Isprinsessan som beställde dagen och att vi för tillfället är utan chef. Jag räknar liksom inte med Fyrkantig, det verkar vara klart att när intervjuer och allt sånt där är klart att hon inte fortsätter som chef och jag kan inte direkt påstå att jag lider av det.
Men det var inte det jag skulle berätta om.
Det var något positivt jag skulle berätta om.
Fast det visade sig vara jäkligt svårt.
Vi gjorde en övning där vi lutade oss tillbaka, blundade och under vägledning skulle hitta ett positivt minne som vi skulle kunna återhämta känslomässigt när livet känns lite extra tungt och svårt.
En baggis tänkte jag. Först. Det var innan tankarna for iväg i jakt på ett positivt minne.
Mormor – min älskade mormor. Bulldoften, den varma huden, de snälla ögonen, köket på landet. Mormor som är död. Poff! Där försvann det positiva med det minnet.
Första semesterdagen för några år sedan. Jag och Tuppen gick över kanalen i Söderköping. Det var en otroligt vacker sommarkväll, jag var kär, åh vad kär jag var! Tuppen som senare dumpade mig. Poff! Där försvann det positiva med det minnet.
Storan, kanske nåt år, och jag leker i gräset utanför vårt hus. Huset som visade sig vara ett riktigt skithus och Storan som jag just nu har problem med. Poff! Där försvann det positiva med det minnet.
Jag går under en lindblomsgrön trädallé en vacker sommardag. Solen strilar in genom bladverket och jag känner mig fri. Jo, just det, fri. Fri som i singel. Ofrivillig singel efter dumpningen av Tuppen. Poff! Där försvann det positiva med det minnet.
Första gången herr T lade sin hand på mitt bröst. Det gick en il genom hela min kropp. Jag blev varm och kall om vartannat, en helt ny reaktion som jag aldrig någonsin varit med om i hela mitt tidigare liv. Herr T som valde sin sambo före mig. Poff! Där försvann det positiva med det minnet.
Konsultens underbara axel. Jag ligger brevid honom med huvudet i den perfekt skålade axeln, hans arm omkring min rygg. Trygg. Jaha. Och vem vet hur länge det här förhållandet funkar. Poff! Så försvann det positiva med det minnet.
Hur mycket jag än letade efter något positivt så hittade jag hela tiden något negativt med just det minnet. Efter övningen satt alla där med lyckliga leenden på sina läppar. Utom jag. Jag såg nog ut som jag kände mig – tom. Dränerad. Slut.
Det är nog inte så konstigt att jag hela tiden av mina kollegor får höra att jag är negativ. Jag som alltid varit så positiv förut. Vad är det som hänt?
