Mina dagar är desamma och de är inte till något gott, de känns liksom som jag ruttnar bort.
Kan du känna känslan av tomhet utan glädje, sorgen, allt dedär som förföljer dig dagligen men som inte leder någon stans, Tomheten.
De händer att jag vaknar upp ur mitt dagdrömmande när hon frågar om jag vill ha kvittot, -jag viftat bort de och ställer mig längst ner vid bandet och plockar ner mina varor. Jag vet inte var de ska sluta eller när. Jag ska infinna mig på AF nästa vecka för ennu en gång i raden av alla besök för att komma fram till vad dom ska göra med mig, ärligt, jag har inte en jävla aning, de finns inga jobb de finns ingen framtid för vissa. Är jag en av dom, vart ska de sluta, och vart börjar min saga. Var är ni alla andra där ute, jag behöver er, inte i mitt liv men framför mig så jag kan förstå och läsa vad som händer.
