Ångestkväll. Ligger i sängen och mår illa. För att kolla om det bara var ångest tog jag en chokladbit. Den gick tack och lov ner. Sen slank hela chokladkakan ner. Så nu slåss de i mej, sockerkicken mot sovtabletten liksom jag som vill sova mot mitt ångestjag som inte ens vill vara stilla..
Ångesten kom igår i samband med besöket. Det var sån väldig stress innan. När de kom var jag satt som hundvakt eftersom två av dem var rädda. Hunden var vild och glad så jag missade att hälsa välkommen. Trött var jag också efter flera nätters dålig sömn. Att kärleken varit på sitt mindre smickrande humör hade också sugit energi ur mej. Inget perfekt läge för sociala trevligheter..
Men hur som var det trevligt att träffa dem. De är mysiga alla på olika sätt. Speciellt kärlekens syster gillar jag. Hon är tokigt ärlig och klok när det kommer till alla utom henne själv. Det blev ett par timmars fikande som jag var med på. Men när de for hade jag, igen, gömt mej i sovrummet..
Idag kom barnen. Alla på mysigt och hjälpsamt humör. Jag och kärleken hade planerat inför dagen och vi hann allt vi tänkt! Verkligen ingen vanlig företeelse i det här hemmet. När middagen var klar fattades funderarsonen. Han hade pratat innan om att gå till Intersport så vi väntade. Det tills storebror fann honom sovande i sin säng. Men det var ingen glad son som vaknade. Han var helt slut. Jobbigt var det bästa han kunde beskriva det med och kudden blev våt av tårar. Min första tanke var att nu blir han magsjuk och ångesten kom över mej. Det hade ju gått så snabbt. Det var det inte. Antagligen vaknade han inte till ordentligt och blev disorienterad. Tårtan missade han iaf inte och kvällen bestod som vanligt av märkliga diskussioner 
.
Nu sover alla utom jag. Jag som verkligen skulle behöva få sova ut en natt. Eländiga ångest, släpp mej!
