Näe, han kommer inte undan med sina försök till att ljuga.
Mamma-ögonen SER på hela honom att han ljuger.
”Gick du ut med hundarna idag?” frågar jag.
”Aaaa….”, säger han, och fortsätter klicka med musen och stirra på datorn.
”Gjorde du verkligen det??” säger jag för det är Något hos honom som lyser ”neeeeeeeeeeeeeeeej!”. Vad det är kan jag inte sätta fingret på, men jag SER att han ljuger.
”Aaaaa….” säger han och tittar upp på mej….och jag ser ”neeeeej:et”….Jag verkligen SER det!
”Näe, det gjorde du inte alls!” säger jag (och är ändå liiiite osäker, för han SÄGER ju ”ja”, typ….)
”Jo!” säger han och jag ser fortfarande ”NEJET!” lysa starkt, som ett Jesus-skimmer runt kroppen…. fast tvärtom, kanske.
”Näe, du har INTE varit ute med hundarna! Jag SER ju att du ljuger!” säger jag.
”Meh! Dom åt ju inte…så då tänkte jag…att det liksom….inte behövdes….” säger han sådär lite vagt…. och med liiiiiite dåligt samvete mellan raderna…..tror jag, för han vet ju vilken harang som kommer att komma från mej:
Det är ju liksom bara att spola tillbaka bandet och köra samma gamla harrang som jag kört 128 ggr förut; ”Men-hur-kan-du-strunta-i-det-tänk-på-hundarna-och-tänk-dej-själv-att-vara-nödig-och-så-finns-det-ingen-toalett!!!” bla bla bla och etc.
Och sen hela harangen om ”delat ansvar” och ”jag-ska-väl-inte-behöva-göra-allt” och ”jag-måste-kunna-lita-på-dej/er” och bla bla bla…..
Rewind - Uppspelning. STOP.
”Åt inte Fiona?!? Det har ju ALDRIG hänt förut?! Menar du verkligen det??” säger jag och blir Helt Förundrad!
Hon äter ju ALLT: Strumpor, skor, bajs, papper, plastpåsar, hundmat, kattmat, ris, potatis, lök, sallad – you name it!
”Nä….HON åt, men inte Milton, och då tyckte jag liksom att det inte var någon idé….. typ….” försöker han.
”Meh! Vilken dålig ursäkt!! Milton äter nästan aldrig till lunch! Det ska man inte bry sej om! Fiona behöver ju gå ut och bajsa och kissa och det behöver ju Milton också!!” säger jag upprört, vänder mej till hundarna, som dansar shottis runt mej, och säger: ”STAAAACKASS MINA BEBISAR!! Haaaaaj ni inte fått gå uuuuut!?! STACKASSSSS mina bebisar!!!”
Dom håller med mej – med råge!
Eller inte.
Dom är mest bara SUPERDUPERGLADA över att deras ÄLSKADE ÄLSKADE FAVORITMATTE är hemma igen, och att Ordningen därmed är Återställd.
”Men Fiona bajsade i Storings rum, så då tyckte jag liksom det inte var någon idé….” försöker Mellan igen….som ursäkt, liksom…eller nåt?!
”Meh! STACKARS! Hon var ju tvungen, eftersom du inte gick ut med henne! Hon måste alltid bajsa efter att hon ätit….Torkade du upp bajset?” frågar jag.
”Näe, jag stängde dörren!” säger Mellan och återgår till sitt klickande på datorn.
Men Ååååååååååååååååååååååååh!
Liksom.
