Sten rubbade mina cirklar. I tanken gormade jag på honom. Han hade bjudit in sig själv till kvällsmaten. Morgondagens frukost hade han ätit upp. — Fanns mera fisk! Så hade han sagt. … Hade jag inte sett än! … Kanske inte ens var rensad! … Den skulle tillredas också! Skulle han göra det? … Hade gjort i ordning två portioner för att slippa onödigt matlagningsbesvär i ottan. … Ville komma iväg tidigt. … Var långt att gå i morgon. … Skulle ta tid att komma iväg. … Måste ta hänsyn till honom nu. Detta förargade mig.
Hans blotta existens var störande. … For inte på fjällfiske för att få sällskap. Var stillheten, tystnaden, ensamheten och ödsligheten, jag sökte. … Hände i och för sig att jag blev tvungen att dela raststugan med andra. Skogsvägen förbi den var en del av vandringsleden. Trötta eller genomblöta vandrare hade jag inte hjärta att skicka iväg för att söka sig ett annat övernattningsställe. … Fick väl maka åt mig och dela på utrymmet. Reglerna var också sådana att de måste få tillträde till kojan. Hade bara att släppa in dem men jag gillade det inte. … Förekom att jag bytte till en annan boning, om mitt vanliga nattkvarter hunnit ockuperats innan jag återvände efter ett fiskepass. Kunde jag göra som hade bil. Tränga mig på gjorde jag inte. … Hade jag däremot flyttat in för natten ville jag vara i fred från inkräktare. Fick jag oftast vara också. Kom sällan någon så sent.
Sten måste få värma sig efter den våldsamma rotblötan, övernatta och torka sina kläder. Insåg det. Han var ändå en inkräktare. … Hade riktat in mig på att ha stugan för mig själv. Hade burit in madrass och täcke från bilen. Tänkte sova på ena britsen. Sparade på så vis tid och besvär. Kunde starta dagen som jag ville. Så hade jag tänkt. … Kunde inte bli på det viset nu. Men jag behöll det för mig själv. Fanns ingen anledning att skuldbelägga honom för hans behov av värme och tak över huvudet.
Hade jag inte så tydligt visat att jag avsett att tillbringa natten i stugan genom att redan ha hämtat in bädden, hade jag lämnat honom och inte återkommit förrän han avlägsnat sig. Det var min vanliga beteendemönster för att slippa få folk inpå mig. Skulle sett illa ut att bara ge sig av när kvällen blivit så långt liden. Hade god lust till det ändå! … Ville inte sitta uppe halva natten för att vara trevlig. Blev kanske tvungen till det nu. … Hade bjudit in Sten, falskeligen välkomnat honom. … Borde ha gett mig av direkt efter maten men istället hade vi börjat bekanta oss med varandra. Börjat ana varandras personligheter. … Han var den starkare av oss. Jag var först men han hade tagit över stugan. … Var för sent att dra sig ur nu. Måste finna mig i de nya villkoren. … Vi skulle dela tak under natten. Sova i samma rum. … Öppna oss ytterligare inför varandra. … Ta upp saker, som vi annars skulle tigit om. Särskilt Sten var mångordig och han föreföll att förvänta sig motsvarande mundiarré av mig.
Såg att Sten tänt ljus i stugan. Kunde bli mycket prat innan vi blåste ut lågorna. Hade inte tänkt bränna upp stumparna än men blev kanske tvungen att ta fram mina ur väskan också. Hade avsett att lämna dem kvar till framtida behövande när kvällarna och nätterna var mörkare. … Hur länge tänkte han sitta uppe? Misstänkte att min talträngde nattgäst hade mycket mer han ville berätta om. … Kom inte undan nu. Kunde bli tvungen att vara en trevlig åhörare till hans utläggningar. Han kunde berätta, det var inte det. Det var att jag snart inte orkade höra på längre. … Hade heller ingen lust att förställa mig men måste ändå för husfridens skull låta honom nöta på mig och nu var det försent att fly fältet.
Var trött efter min fiskedag. Behövde få vila både ryggen och knäna. Var hög tid att gå till sängs. Sten hade låtit mig förstå att han hade sena vanor. Kunde bara hoppas att vi inte skulle störa varandra ytterligare och att han skulle ge sig av tidigt. Ville inte fiska tillsammans med honom. Ville ha mitt för mig. Han verkade inte vara en otrevlig man men ett kort möte över par muggar kaffe tillsammans på dagen och sen innan det blev kväll erbjuda vandrarna en bit bilskjuts längs skogsvägen, var mera enligt mitt sinnelag. Nu var inte den metoden möjlig så jag kuvade mig och lät olusten få fritt tillträde till mitt inre.