Vaknade imorse av en kräksjuk Kristoffer. 
Klart att han skulle få det med .Han gör allt för att slippa plocka upp 
Jag känner mig mycket piggare och har varit ute en lång promenad med Ludde. När vi kom hem träffade vi ägaren till hunden som bet honom. Jag såg deras bil utanför uppgången och vågade inte gå in. Som sagt han kom ut på gatan utan hund, Ludde kröp ihop till en boll av rädsla. – Vi måste prata, sa jag. – Förstår det, sa han.
Nu hoppas jag verkligen att de tänker över hur de skall göra med besten som skäller så fort vi går förbi. De har munkorg på ute, men om någon går ut och hunden smiter föbi är det klippt!!! Ludde mår bra i lägenheten och ute, men i uppgången är han oftast rädd. När vi kom in lade sig Ludde i transportburen, den har blivit hans absoluta trygghet.
Jag har fått fram mina leksaker, jag har borrat, skruvat och fixat! 
Teven i sovrummet sitter på väggen, så sjuklingen kan ligga och slötitta. Möbler ihopsatta, mm.
Slaghammern är bannemig ett måste här.
Funderar få att ge mig på att sätta upp spegeln, den är tung, kanske skall vänta till älsklingen är frisk. (hmmm… Får fundera på det.
Nåväl, min hörna börjar ta form.
Skönt att kunna sitta i lugn och ro med mitt.
// ]]>