Det känns lite märkligt att inte ha några som helst studieuppgifter att göra, inga deadlines att hålla. Att läsa en roman eller deckare är inte längre förenat med skuld, vilket det har varit senaste året – jag borde ju ha läst något ”vettigt” har det känts varje gång jag har tagit upp skönlitteratur.
Jag har tyckt att det har varit roligt att studera, men på något vis är man ju aldrig klar, det finns alltid något man kunde ha läst mer om, något man kunde ha skrivit mer om. Ständigt en liten, liten tanke om vad man borde göra. Jag har försökt att hålla mig till vissa tider – bestämt mig för att inte studera vissa dagar, för att sedan kunna göra det mer intensivt ett veckoslut. Det har fungerat rätt bra, men inte helt optimalt. Det dåliga samvetet har funnits där ändå, lite skavande i bakhuvudet. Det är först nu, när jag inte har någon deadline som jag inser hur mycket energi det faktiskt har tagit. Om jag nu ska fortsätta studera halvtid fyra år till måste jag hitta en bättre strategi.
Eller så låta bli att studera strukturerat, bara läsa för att det är roligt att förkovra sig. Det går ju alldeles utmärkt, det också.
