Jag började känna att det var dags att sätta gränser för denne man och lät det gå en tydligare skärpa i min röst.
— Behåll du din beteckning som du vill ha den. Det är ju ditt fiske det handlar om. Jag ägnar mig inte åt att kasta skramlande plåtbitar omkring mig. En äkta flugfiskare stör inte idyllen, han deltar, är med och skapar den så att säga.
— Då säger vi det och gör avslutningen till en värdig högtid. En äkta sportfiskare har tolerans för andras fiskemetoder, så länge de inte utgör ett hot för arterna eller utsätter bytet för onödig plåga. Det har jag gjort och det tänker jag fortsätta med!
— Ja, ja! Jag har hört det! Jag står ut med andra fiskare också men anser min väl genomtänkta och lika väl beprövade inställning till hur fisket ska gå till fortfarande vara bäst. Prova fluga får du se!
— Det fisket är vägt och befunnit vara för lätt för min del! Jag låter gärna andra ostört hålla på med sitt. Ser jag en flugfiskare, ställer jag mig inte bredvid och konkurrerar. Har upplevt motsatsen också. Flugfiskare som fräckt trängt sig alldeles inpå en och sen haft mage till att muttra elakheter om hur otrevligt det blev att behöva dela fiskeplats med en metare eller spinnfiskare. Flugfiske kan nog vara trivsamt för somliga men somliga flugfiskare är inte trivsamma för någon!
— Det kan jag kanske hålla med om. Använder du inte ens flugkast och plastkula?
— Nej, inget sånt! Här uppe är ett lätt metspö, en haspelrulle, ett litet nätt flöte, ett par sänken och cirkelkroken mina standardgrejor i åarna och tjärnarna. I bäckarna har jag som du sett ett stadigt men smidigt fyra meter långt teleskopspö, toppknuten lina, ett leke och en tunn tafs med cirkelkroken. Spöet känns aningen kort ibland men är trots det en följsam kombination, eftersom detta gamla redskap är ställbart. Det kom nog inte så många såna till Sverige och tillverkas kanske inga i dag, så det jag nu har är jag rädd om! Går det sönder får jag problem att hitta en ersättare som duger åt mig! Mina metdoningar skapar inga skrämmande plask och stänk och jag och de flesta fiskarna trivs och fortsätter att trivas! I sjöar och tjärnar förekommer det att jag provar en spinnare på spinnspöet, så min utrustning är allmänt sett mera funktionell än exklusiv.
— Då så är väl alla nöjda, då! Du håller på som du vill och vi andra fiskar fluga.
Jag lät hans kommentar passera. — Brukar göra i ordning en litet läckrare matsäck än eljest och tar en paus mitt på dan för att glädja mig åt att livet erbjöd mig ännu en fin stund. Sitter i lä med vid utsikt över sjön och njuter av det lilla extra och dricker gott kaffe till. Är vädret mera bistert kanske det behövs en och annan åkarbrasa också. Kaffeeld brukar jag inte göra. Det höstdagen är kort och det gäller att ta tillvara timmarna med fiske. Det finns höstkantareller intill min favoritrastplats och en svampletarpromenad brukar mjuka upp kroppen och sätta fart på blodcirkulationen. Det gör minst lika gott för kroppen som att skaffa ved. Fast annars så har jag ju som sagt årorna ifall jag behöver få upp värmen och längre mellan fiskeplatserna är det inte än att jag bara mår väl av att vara galärslav. Bestämmer ju takten själv eller hur?
— Visst! Vad gör du av kantarellerna då?
— Det beror på hur mycket jag hittar. Varma smörgåsar, stuvning till en omelett och inte minst ett perfekt tillbehör för finalgäddan.
— Finalgäddan?
— Ja, det hör till att laga till något av det man fångat tycker jag. Gäddfiskevalen avslutas med en festmåltid.
— Inte på gädda väl?
— Jovisst! Vad skulle det annars vara på bordet?
— Gärna öring, lax och harr. Eller röding! Det är gott! Sten slickade sig om munnen. — Men gädda är inte något att ha på matbordet. … Fast lyckas man få någon att bena ur dem, så klarar man väl till nöds att uthärda en sån också men det fordras att man är rejält hungrig då.
— Nog kan det väl hända att man stoppar benen i mun emellanåt men det går ju att filéa fisken. Gäddan vinner mycket på att filéas. Den får en mjukare smak då.
— Jovisst men såna slemgurkor och nålbrev blir inte så mycket bättre av att förlora skinnet i alla fall. Alla småbenen blir kvar hur man än beter sig. Nej, gädda går inte att äta med matron i behåll!
— Beror nog på hur man lagar till sina råvaror och hur skicklig man själv är på att bena ur. Har faktiskt mött en och annan oätlig laxfiskrätt i mina dar också. Jag smuttade på min dryck och försökte få en uppfattning om hur Sten tog den motrepliken men han verkade inte bry sig. Han hade sin uppfattning. Jag hade min. Tänkte reta hans smaklökar lite. Sätta litet skjuts på snålvattnet. Det kunde han gott ha som han gick an. — Nej, jag brukar avsluta fiskesäsongen med en stekt filéad gädda på en bädd bestående av sammanstekta finhackade kantareller, lök, persilja och finskuren bacon. Ovanpå lägger jag en blandning av Crème Fraîche, finklippt gräslök, finrivet syrligt äpple, finklippt dill, osötad senap, finklippt persilja, finhackad mandel, peppar, salt efter smak och grovt hackade räkor. En aning vitlök sätter extra piff på såsen och den kan gärna få stå och gifta ihop sig under tiden man är på sjön och drar upp gäddan! Alltihop gratineras i ugnen så såsen får en lätt färg. Nu fick du ett litet gourmetrecept också.
Sten hade nappat. Såg det på honom. — Tror du att man kan använda lax i stället?
— Säkert. Men du är inte lika säker på att få en lax eller öring. Är du är ute efter en sån, så är det kanske bäst att göra i ordning såsen efteråt, när du vet hur gott fångstresultatet blev men jag tror det går lika bra med såväl kokta, halstrade, gravade som rökta laxfiskar med de tillbehören.
— Då tror jag nog jag föredrar såna!