Se höger marginal!
Eller varför intresserar jag mig så mycket för ämnet?
Frågan är väl snarast varför folk i allmänhet inte intresserar sig för psykopater mer än att de kan gilla romaner, kriminalseriers eventuella psykopat-figurer och psykopaterna i filmens värld. Det känns spännande och fascinerande, samt kittlar och framkallar lagom doser av skräckens välbehag. Intresset för psykopater hamnar oftast bara i underhållningskategorin.
Psykopater är oerhört udda och minst lika skrämmande människor som de som skildras i litteraturen och på film och sådan finns väl inte alls i verkligheten. I böckernas och filmens värld beskrivs de som onda, som ondskan personifierad – och de uppfattas som Hollywoodska överdrifter. Många gånger är det bara fiction, eller?
Men en del filmer och romaner baseras faktiskt på verkliga fall även om det inte rör sig om dokumentärer.
Sanningen är att det inte syns på dem hur onda de verkligen är, men folk tycks tro det.
Dessa fruktansvärt genuint onda människor finns faktiskt, även om sådana som tångmannen är försvinnande få till antalet.
Tångmannen! Ja, han kallade sig själv för det, tångmannen. Tillsammans med en likasinnad bilade han och kompisen runt utefter den amerikanska västkusten och tog upp liftande unga kvinnor. De våldtog dem, de torterade dem och de dödade dem. Och tångmannen använde tång på deras mest känsliga ställen.
De skrek av lika dos hjälplöshet, utsatthet, rädsla, skräck som smärta. Detta spelade kumpanerna in på ljudkassetter. När kvinnorna hade avlidit av tortyren och dumpats i en otillgänglig ravin, då lyssnade de på sina inspelade band och återupplevde bravaderna gång efter annan, till sin egen tillfredsställelse! Hur sjukt är inte det? Och ändå är det ingen sjukdom. Det är en personlighetsstörning som inte går att bota, även om en del knäppgökar vill tro något annat! (Kritiskt)
En av de poliser som utredde ärendet tvingade sig att lyssna igenom banden för att få fram bevis till den rättegång som följde på gripandet av männen.
Den stackar polismannen fick nog. Han orkade inte fortsätta som polis. Han ville inte hamna i samma situation igen, att behöva höra kvinnors hjärtskärande skrik en gång till. Risken fanns ju att ett liknande fall skulle dyka upp. Han led av ständiga mardrömmar. Ändå trodde han innan att han hade upplevt det mesta av mänsklighetens ondska.
Han sa upp sig inom polisen och sadlade om. Det hade blivit för mycket för honom. Han orkade inte mer och mardrömmarna slet i honom allt som oftast lång tid efteråt. Han pallade alltså inte. Han tog skada. Han drabbades av ett trauma när han hade varit tvungen att lyssna på de band som psykopaterna njöt av att spela upp för sig själva gång på gång.
Så onda människor finns alltså inte bara i filmens och böckernas värld! Och sanningen kan vara värre än dikten. Men just så vedervärdiga handlingar är det ytterst få psykopater som begår. Om bara sådana psykopater var de enda psykopaterna som fanns, då fanns det inte många psykopater.
Men det finns många! Det finns allt för många av dem! Man talar om ca 2-4%, men hur vet man det när det bara är de dömda som man ställer diagnos på? Det finns alltså ett betydande mörkertal och kanske är antalet det dubbla. Ingen vet, vilket ju är skrämmande i sig.
En sak är dock alldeles säker: de ställer till ett helvete för dem som drabbas, även om tången sällan används och våldtäkter och mord sällan står på deras repertoar.
Men det är likväl förödande, det de ställer till med för sina offer.
Det är därför jag gör reklam för psykopati-siter.
Jag vill uppmärksamma dessa icke-människor. Dessa ondskans väsen som finns i överflöd. De går över lik, som det heter, även om de flesta aldrig mördar. Men de lämnar efter sig sargade människor, krossade människor, knäckta människor och förnedrade människor, samt tillintetgjorda människor som tappat all tillit till andra. De lämnar efter sig människr som är ekonomiskt utblottade och ibland rena vrak.
Vardagspsykopaten finns mitt ibland oss. Du har säkert redan drabbats! Men det är ändå inte säkert att du har förstått det!
Hur hänger det nu ihop?
Jo, de allra flesta av psykopaters offer är vanliga människor som utan att veta om det har blivit deras lydiga verktyg. De har manipulerats och duperats till att bli psykopatens viljelösa vapendragare som gör dem en drängtjänst. De tror blint på psykopaten och bidrar till att isolera offret från vänner, släkt och närmaste anhöriga. Det vanligaste direkta offret för psykopaten är nämligen en partner och för att ta total kontroll över partnern så måste psykopaten isolera sin partner så att den inte har stöd någon stans alls i från.
Psykopaten kan också vara en arbetskamrat. Och metoden är densamma. Isolera och förtala och övriga arbetskamrater sluter upp på psykopatens sida och sprider lögnerna vidare. Till slut orkar offret inte längre utan säger upp sig, eller än värre – begår självmord. Det värsta är att arbetskamraterna aldrig inser vad som har hänt. Deras huvuden är totalt förvridna. Att arbetskamraten begick självmord uppfattas bara som en naturlig konsekvens av att personen i fråga var så himla konstig. Men att den inte utmärkte sig det minsta innan psykopaten klev i på arenan, det är glömt. Psykopatens duperande effekt sitter djupt rotad!
Det är just det! Psykopater förvrider huvudet på alla.
Det är till exempel därför de lyckas med bedrägerier och sol-och-vår. Det är därför de lyckas vinna vårdnadstvister trots att allt talar för att de är olämpliga föräldrar som inte bryr sig ett dugg om barnen, men strider för vårdnaden för att djävlas med den andra föräldern och för att fortsatt ha kontroll över den efter en skilsmässa. Socialtjänstens handläggare och domstolens nämndemän och domare fullgör beredvilligt sin drängtjänst i psykopatens strama tyglar av lögner, dupering och manipulation. När uppdraget är fullgjort slår de sig för bröstet och tycker att de har gjort ett gott arbete.
Samma sak inträffar dagligen även i vanliga domstolar, där inte sällan en psykopat sitter som målsägare av olika skäl, men alltid genom att ha manövrerat sig till den rollen genom att ljuga skjortan av både poliskommissarier och åklagare, som väcker åtal mot offret för en psykopat. Oftast är det kvinnliga psykopater som väljer en sådan lösning på sina ”problem”, som kan handla om att inte vilja betala tillbaka en skuld. Då kan ett besöksförbud vara åtråvärt att ha i sin hand att vifta med och rättsväsendet ställer beredvilligt sina tjänster till förfogande.
I dagens samhälle med Internet har bedragarna en ren guldålder. Nästan ingen åker fast. Rättsväsendet står helt handfallet. Psykopati har de ju inte gått någon utbildning i, trots att de säkerligen allt som oftast har med psykopater att göra! I de ytterst sällsynta fall där någon lagförs slutar det oftast i friande dom. Inte så konstigt att det är så utbrett!
Trodde du att psykopati inte var ett stort problem?
Nu kanske du har omvärderat det.
”Kort sagt, de kostnader och det lidande som psykopater framkallar är så gigantiska att det är stor skam att den allmänna kunskapsnivån i samhället är så skrämmande liten!
Bedragare är en välkänd kategori bland psykopater. De är många och tillsammans lurar de av den vanliga människan stora belopp.
I några få fall vållar enstaka bedragare skada i ofattbar skala. I Frankrike har Jérôme Kerviel genomfört den största banksvindeln i landet historia. Ändå överträffas detta mångdubbelt av Bernard Madoff, som svingade sig upp från ingenting till ordförandeskapet för Nasdaqbörsen.” Citerat från psykopati.se/INLEDNING
Nu kanske du har förståelse för mitt stora intresse för psykopati.
Psykopatens väsen är osynligt innan den fruktansvärda sanningen går upp!
”Det du inte vet kan du få ont av”
Citat: Gogilol
Innan du drabbas, läs på!
Du står då kanske bättre rustad för att genomskåda dem.
Och kom ihåg: Om något är för bra för att vara sant, då är det inte sant!
Det är för upplysnings skull som jag har mina länkar till psykopati på ett så framträdande ställe och med bild i min marginal. Det ska vara lätt att hitta och svårt att undvika. Till ditt skydd och din säkerhet.
Tidigare inlägg om psykopati:
Bloggare fick diagnosen psykopati!
Kollar igenom alla mina bilder
Breiviks idévärld och Norges dilemma
