I korthet var det:
1) Mamma såg väldigt trött ut
2) Konsultens klädsel och beteende
Eller den något längre varianten:
Mamma bjöd oss syskon med barn, barnbarn, barnbarnsbarn med respektive på mat igår. Det var första gången på flera år som vi alla träffades(utom barnbarnet som har lämnat livets smala väg och barnbarnsmågen som jobbade). Som vanligt bjöd mamma på god mat men för första gången i världshistorien så blev det inte kött, sås och potatis. Istället hade hon gjort fyra olika soppor men lika gott var det.
Jag och Konsulten kom först. Som vanligt hade hon nåt strul med datorn som jag/vi fick fixa. När Konsulten tog av sig jackan sa han lite oroligt till mig att han kanske inte var tillräckligt fint klädd. Ingen fara, svarade jag, väl medveten om att min släkt inte tillhör de modemetvenaste. Men när han fick av sig jackan kunde jag inte låta bli att utbrista ”Vad fan har du på dig?!” Hur många snygga kläder har vi inte köpt åt honom och hur mycket kläder har vi inte kastat? Trots det hade han på sig nån ful collegetröja a la 1994. Suck och stön och nåja, han kunde ha sett värre ut, den här var ju jämförelsevis ganska okej.
När övriga släkten kom var det först lite tyst och ansträngt. Vad skulle vi prata om? Som tur var så är barnbarnsbarnen, två killar, nästan jämngamla och ganska så små så de kunde man ju alltid prata om och med. Efter en stund kom snacket igång men eftersom mamma inte har så stort så hade hon delat upp oss mellan sovrum och kök. Det gjorde att jag bara kom att prata med en del av oss men för min del var det helt okej. Jag fick tillfälle att prata med mina syskon och det var det viktigaste för mig.
Konsulten och jag blev sittandes i den trånga och obekväma soffan, tätt ihopklämda på grund av dess storlek. Okej, det var lite tyst och ansträngt i början, men hörrö Konsulten, trots det behöver du inte ta fram till mobil och spela Quizkampen. Du behöver inte heller ta på mig hela tiden. Det är faktiskt jobbigt. Och du får faktiskt ta intiativ till samtal med andra än med mig!
Mamma var inte sig lik. Hon brukar prata, oavsett om nån lyssnar men igår satt hon mest tyst. Hon såg också väldigt trött ut. Hon var magsjuk i början av veckan men det borde hon ha återhämtat sig från. Jag är faktiskt riktigt orolig. Så här har jag aldrig sett henne förut. Hon börjar bli till åren, ja hon har nog till och med överlevt kvinnors medelålder och tanken slog mig att hon faktiskt kan gå bort snart.
När det sker kommer vi att spridas som agnar för vinden. Även om vi syskon vill ha kontakt med varandra så är vi något så otroligt olika som individer. Sedan mamma sålde den sedan många generationer gemensamma och naturliga samlingspunkten, sommarstugan, för snart tio år sedan, har vi allt mer sällan träffats. Mycket vatten har runnit under broarna och vi har utvecklats åt olika håll av olika skäl. Barnen har blivit stora och fått egna liv, några har till och med fått egna barn.
