Jimmy Silow hade udda humor precis i min smak och var den enda av lärarna som hade en orm i sitt lärar-fack. Jag hade honom som lärare under mina första terminer på skolan och han hade en förmåga att få precis allt han hade planerat inför lektionen, att låta jätte intressant. De lektioner jag hade honom i, varierade i ämne men i samtliga lektioner (utom en) var hans lektioner mycket intressanta och givande.
Han var en av de lärare som nästan alltid kom i tid, kunde hålla sig till ämnet under lektionerna och lade fram de ämnen han valt på ett sådant vis att vadhelst han nu fick för sig ta upp, blev intressant.
Trots att Jimmy hunnit bli gammal lärare, var han aldrig gaggig eller långrandig och hans humor, ibland ganska sjuk och udda humor, passade en sådan som mig perfekt.
Han höll på med musik på sin fritid och hade två band. Ett av hans favoritlåtar hette ”får man ta med sig hunden till himlen” och jag som gillar mycket få låtar av ljust dansband, gillade också den låten. Tror jag gillar 3 st låtar till av ljust dansband….
I Förra veckan var Jimmy på skolan och var hur pigg som helst men på fredagen, ringde han sitt ena musik band för att ställa in deras träff ty han kände sig inte riktigt kry. På lördagen kände Jimmy inget alls ty då var han död.
Jimmy var den av lärarna man lade märke till ty han var en typ man gillade och hans humor var tillräckligt udda för att få mig vika mig i skratt oavsett på vilket humör jag först var på. Jag gått i olika skolor sedan jag var 6år men jag kan inte minnas någon annan lärare som hade en orm i sitt lärar-fack, få infall att plötsligt lära sina elever lite Turkiska vid nästa lektion,för att sedan i nästa lektion efter det, testa våra kunskaper i olika repliker från kända filmer och sedan i ytterligare lektion visa upp sina ideer om ”nysvenskan”. Ni som följt min blogg, vet vad jag menar med nysvenskan ty i några inlägg, har jag försökt återge och skriva detta språk. Det är av Jimmy, jag lärde mig det.
Jag stod utanför dagens lektion och väntade, då jag av ren tillfällighet, gick ut för hämta något. Fick då veta att hela skolan skulle samlas i aulan och det var då som rektor berättade varför samtliga lektioner var inställda och varför flagan var halvt uppe. Efter informationen, skulle vi dock gå till respektive sal men vanliga lektioner blev det inte.
Jimmy S, hade visst samma attityd som jag själv har ang döden ty även han hade sagt att han inte vill veta av sorg och sådant pga att man dör. Det därför jag sagt till dom flesta jag känner att på min begravning skall antingen ”4 bugg och en cocacola” alternativt ”fågeldansen” spelas. Vilka låtar Jimmy valt, vet jag ej men troligen blir det nog inte ”får man ta med sig hunden till himlen”. Trots att rektorn nämnde detta, att Jimmy ej önskade att folk sörjde, blev det ändå en mycket dämpad stämning på hela skolan. I Klassrummet, skulle vi ”bara prata”, vilket jag hade mycket svårt för. Vad finns det att prata om….?
Alla reagerar olika på sådana grejer och jag är inte den som har förmågan att ”bara prata” i ett klassrum där hälften sitter och snyftar. Jag är jätte känslig för hur stämningen är runt om mig så jag reste mig och gick ner.
På ett ställe i skolan, hade dom tänt ett gäng ljus ,satt upp ett foto på Jimmy och spelade musik från hans band. Man kunde även skriva några rader i en bok. Detta passade mig bättre så jag gick fram till boken och började skriva.
Jag skrev bla om att det var en knepig tillfällighet att ”roliga gubbar” dör i februari månad, av samma grej och på samma vis. Detta var nämligen ”Roliga gubbe” nummer två som dött denna månad bland de jag känner. Skrev också ett litet sarkastiskt skämt i Jimmy-stil men till min förvåning, hade jag allt svårare att skriva för varje ord och skrev ty min kordinationsförmåga var inte alls ok. Min hand började skaka alltmer så de sista orden jag skrev, var nog en utmaning att försöka tyda.
Jag fällde inte en tår i skolan idag. Jag gick in i aulan och spelade ”får man ta med sig hunden till himlen”
