Jag är inte mycket för telefonförsäljning. I princip samtliga gånger jag övertalats till något i telefon (3-4 ggr, kanske) under årens lopp, så har jag i efterhand ångrat mig, och backat ur. Och det har inte varit några problem att ångra sig, och i flera fall så har jag fått en bra anledning att verkligen titta på priser osv på olika erbjudanden. Men jag gillar det inte.
Ännu mindre gillar jag när man kommer och ringer på min dörr för att sälja saker. Okej om det är barn eller ungdomar som samlar pengar till resor eller nåt, då försöker jag stödja dem. Men annars slipper jag gärna tex fiskbilen (vilket jag iofs gjorde i veckan, jag stekte pannkakor på tre stekpannor samtidigt och kunde inte lämna köket, och inget av barnen märkte att de ringde på. Men jag såg dem från köket – och kände inget dåligt samvete att jag inte öppnade, för jag har inte bett dem ringa på hos mig).
Och ännu mer ogillar jag andra typer av på-ringare. Några veckor sen kom en kvinna i 40-årsåldern tillsammans med en kvinna i 65-årsåldern, och en lite flicka på 7-8 år. 40-åringen började direkt jag öppnade:
”Vi har märkt att man i vårt land ofta vill ha vetenskapliga belägg för sin tro, och…”.
Där avbröt jag och sa ”Jag är inte intresserad.”.
”Av vetenskap eller tro?” frågade hon.
”Av diskussionen.”, svarade jag och stängde dörren.
Jag har ingen aning om vilken tro de ville prata om. Och inte heller vet jag vilket land hon menade, för de hade uppenbar invandrar-bakgrund allihop, även om hon pratade helt perfekt svenska. Och då blir det genast en liten fundering om man menar Sverige eller något annat land, när man formulerar sig så. Och jag gillar inte att man tar med sig små barn i sina försök att övertyga folk. Men mest ogillar jag att man alls ringer på hos mig.
I helgen var det dags igen, en man i 75-årsåldern, och en man i 40-årsåldern, båda med helsvenskt utseende (vilket iofs är helt oviktigt). Den äldre mannen började direkt jag öppnade dörren, liksom mitt i en mening, precis som kvinnan ovan, under tiden den andre mannen stod en bit bakom och fånlog:
”Det handlar alltså om denna diskussion om integration, där bla bla bla, så varsågod att läsa!”, och så räckte han fram ett häfte där det stod ”Integration” på framsidan. Jag tog emot det, han fortsatte sin svada: ”…bla bla bla”, bara en massa bubbel som jag inte lyssnade på. Jag öppnade det lilla häftet, och på sid 3 stod det jag anade hela tiden, ”Vakttornet”.
”Jag är inte intresserad.”, sa jag och gav tillbaks häftet.
Han tog emot det och sa ”Har du läst våra skrifter?”, varpå jag upprepade
”Jag är inte intresserad.” och stängde dörren.
Näe, gillar inte! Gillar inte alls!
Men en bra sak det förde med sig, är att jag än en gång sa till mina barn: ”Börja aldrig diskutera! Ni har inte bett dem komma. Säg bara att ni inte är intresserade och stäng dörren!”
