För inte så länge sen skrev jag om pensionsåldern utifrån att även påven numera går i pension.
Det finns nu ett förslag om att höja pensionsåldern. Tidigaste uttag höjs från 61 till 63 år. Samtidigt ska vi få rätt att vara kvar på arbetsplatsen till 69 istället för 67.
En del tycker att det är förskräckligt. Men den som vill kan fortfarande gå vid 65. Ingen tvingas att arbeta längre än 63. Men det är stor skillnad på pension om man går till 69. För mig skulle det innebära en pension som jag skulle kunna leva på. Det kan jag inte om jag går vid 65. Om jag bara får ha hälsan så är detta min chans till en dräglig ålderdom.
Naturligtvis kan man ju se det som orättvist. I mitt yrke sliter man inte ut sig fysiskt, men det är psykiskt påfrestande ibland. Men det är inte orimligt att orka till 69. För den som jobbar i vården och i vissa delar av industrin, som kassabiträde eller annat där kroppen tar stryk orkar kanske inte längre än till 60 då sjukskrivningskarusellen tar vid. Då kan man tycka att det är orättvist att de är hänvisade till en tidig och låg pension. Ja, det är inte rättvist. Men livet är sällan rättvist. Och den som slits ut av sitt jobb får det inte bättre för att någon annan orkar längre.
Om vi ska vara helt rättvisa måste vi då införa någon form av pension där det inte spelar roll hur mycket du jobbat och till vilken lön. Och alla måste gå vid samma ålder oavsett hur man mår. Planekonomi helt enkelt. Men det har vi inte råd med när vi lever allt längre.
En del säger också att vi äldre tar upp platserna på arbetsmarknaden för de yngre. Det är i så fall ett argument. Men i verkligheten så har unga människor ofta nära till ett jobb framför den äldre.
