Det är nu klart vem som blir vår nya chef. Det är en externsökande, vilket tycks chockera inte bara oss utan även resten av organisationen och omvärlden. Undrens tid tycks inte vara förbi.
Fyrkantig säger att hon inte är sur för att hon inte fick jobbet men går omkring och är småförbannad på ledningen och ”tänker inte gå tillbaka till mitt gamla jobb, de får allt erbjuda mig nåt annat nu!”. Jodå. Efter att ha varit tf under nästan ett halvår gör tydligen att det är okej att sätta sig på de höga hästarna. Härlig, som också sökt tjänsten, tar det med ro. Hon förstod någonstans inombords att det inte skulle bli hon.
Oavsett hur det än blir med den nya chefen så tänker jag söka mig från detta jobb. Jag tycker det är urtrist och jag får inga kickar längre. Häromdagen kom en före detta kollega och pratade om hur vi skulle kunna jobba med det som en gång i tiden var en del av mitt gamla jobb. Åh, vilka härliga minnen det väckte! Och vilken lust jag fick att återgå till det igen. Så nu vet jag vilken typ av tjänst jag ska söka. Om det sen blir inom nuvarande organisationen eller inom någon annan får framtiden avgöra.
