Första maj. Ett magiskt datum. Ett datum fyllt av glädje, längtan, framtidstro, förtvivlan, ångest, långvarigt ekonomiskt och mänskligt åtagande. Allt detta har hänt mig just det datumet de senaste trettio åren.
Och nu är det dags för nästa första maj och nästa stora händelse. Då flyttar Storan till egen lägenhet.
Hon hade två val. Ett: bo kvar hemma eftersom hon inte får lägenhet utan fast inkomst i vår stad och ha större möjlighet att få jobb. Två: få en lägenhet hur lätt som helst i Hemstaden men svårare att få jobb där.
Hon valde det andra alternativet. Jag förstår henne. Alltför väl. Det var ju den 1 maj 1986 som jag flyttade hemifrån – trots att jag inte hade någon fast inkomst. Vad som helst för att få något eget.
Fast inombords så är jag både arg och ledsen på henne. Hon valde bort jobbmöjligheterna.
